Om du och jag hade träffats på en fest så hade du kollat lite underligt på mig. "Varför går den där killen med en vattenpipa i munnen? Har han ingen slang? What's up med flugan och kavajen? Har han alltid det på fest?" Du hade förmodligen tyckt jag var lite mystisk, kanske hade du till och med börjat fundera om jag verkligen var en riktig människa. Det hade inte dröjt länge innan jag hade noterat att du spanat in mig. Jag har nämligen den ödmjuka filosofin att alla som tittar på mig vill veta allt om mig och mitt liv, speciellt mina väldigt otroliga anekdoter om mina resor i Jordaninen. Jag hade gått fram till dig med ett leende, gett dig ett robust handslag och sagt: "Hej, mitt namn är Sebastian. Fast mina vänner burkar kalla mig Basen när de är fulla... Eller, egentligen kallar de mig alltid Basen."
