Kalifornien: från Fort Bragg till Miranda.

Efter att vi hade varit på glasstranden, som inte alls var full av glasbitar, åkte vi till en ganska tråkig botanisk trädgård. Men men, mammas önskan är allas lag. Nästan i alla fall.

Jag och Felix slet oss från de övriga i sällskapet och gick på en egen upptäcksfärd.

Pumpor i skottkärra = uppladdning för halloween. Så himla mycket USA över det.

Läsa karta.

Och ta gulliga bilder mot slingriga träd.

Den här skulpturen var lite fin.

Nåväl, sen åkte vi vidare längs med kusten, med ett litet stopp hos Danas familjekompis Nick som är träkonstnär. Vi fick gå in i hans verkstad och titta på hans yxor – gulp!

Jag tycker så mycket om den här bilden för det är så tydligt hur mycket Felix älskar att vara i verkstäder och att titta på konst.

Nick var så jäkla skicklig alltså.

Här är en megastor cykel han hade gjort till Burning Man (om ni inte känner till den festivalen så måste ni nästan läsa om den här) och Froste skulle så klart spexa.

Hade så gärna velat bo i det här lilla huset!

Sedan var det dags att kolla kartan.

Fina, fina ressällskapet!

Håll i hatten! När vi suttit i bilen i ett par timmar på slingriga vägar så kom vi fram till Chandelier tree, ett red wood-träd som går att åka bil igenom! Det är ju verkligen ett jippo där med en turistshop och allting, men vi ville inte vara sämre. Alltså FÖRSTÅR ni hur stort det här trädet är? Sanslöst.

Vi är i ett träd! Vi är i ett träd!

Mot eftermiddagen kom vi fram till Miranda som ligger någonstans längs med The Avenue of the Giants (bästa gatunamnet någonsin). Där skulle vi tillbringa natten, och det kändes som att vara med i Gröngölingarna på något vis. Eftersom vi hade några timmar kvar innan det skulle bli mörkt så bestämde vi oss för att åka de få kilometrarna till mer red wood-skog.

I just den här delen av skogen hade det brunnit, men många av träden orkade stå kvar ändå. Det såg så spöklikt ut.

Några korta små träd och en liten stubbe.

Vi korsade bäcken.

På andra sidan var det mer prunkande, mer grönt.

Det här är en sådan där kväll som vi i efterhand kan tänka tillbaka på och fråga oss själva hände det där? Efter ett tag vänjer sig ögat lite vid vackra vyer och överdådig natur, och först i efterhand förstår vi vad vi var med om.

Och så nakenbadade vi i bäcken (just den här dagen hade det varit typ 32 grader i skuggan). Jesus alltså.

Nybadad och glad!

Hejdå fina lilla storskogen. Jag hoppas att vi ses någon gång igen.

Translation: Botanical gardens in Fort Bragg, Nick’s workshop, a drive through-tree, red wood forest and skinny dipping in the stream late at night. The eye gets used to beautiful surroundings after a while, and it is now when I am back home that I truly understand how beautiful it was.