Jaana. Favvotjej.
Efteråt var vi mätta och glada för att vi hade sluppit köa. Strax efter att vi kommit till Cafe 338 hade det nämligen stockat sig med människor utanför som också var brunchsugna. Ha!
Jaana och jag har känt varandra sedan jag var typ fyra och hon sex. Våra familjer var i samma naturklubb (alltså, så briljant grej egentligen, vi åkte ut till olika naturreservat och paddlade och hade oss) och bodde i närheten av varandra. På den tiden tyckte hon att jag var störig som alltid ville leka med henne och de äldre barnen.
På låg- och mellanstadiet gick Jaana i klassen över, men sedan fick vi blandade klasser (2-3:a, 3-4:a, osv) och då hängde vi mycket. Vi spelade fantasyrollspel i hennes sovrum och gick in totalt i karaktärerna, klädde ut oss och sov över, hon med en gosedjurspanda i famnen och en mellan knäna. Jaana har varit feminist så länge jag kan minnas och när vi var små – och då menar jag jättesmå – sa vår fröken ”vi kan inte ha gröna namnlappar till pojkarna och rosa till flickorna, för då blir Jaana arg”. Ni fattar ju. Jaana äger. Så glad att jag har henne.