Från en mammas hjärta

”Min älskade Isak.
Jag är i chock, skriker, jag hyperventilerar, jag sliter mitt hår, jag gråter, älskar, älskar så mycket att mitt hjärta vill explodera. Hjärtat trycker så hårt emot bröstet att jag tror att min kropp kommer att spricka.
Jag hatar! Jag vill slå någon! Skylla på någon. Jag älskar så ofantligt att jag inte kan andas. Jag skakar, mina armar domnar.
Vad i livet kan bli värre?
Min älskade son Isak har lämnat oss alldeles för tidigt. Jag älskar honom så mycket att jag hade dött på sekunden i hans ställe.
Han omkom i en tragisk olycka i måndags kväll.
Jag vill skrika att jag hatar honom för att han har lämnat mig med all den här kolossala smärtan.
Varför lämnade du mig???!!!
Min vackra fina älskade pojke med de varma ögonen. Det rena och goda hjärta, den djupa själen.
Han var det finaste jag hade. Han var mitt allt. Varför lämnade du mig?
Jag vet inte om jag kommer klara det här. Jag vill dö själv. Vakna upp ur den här mardrömmen. Hindra poliserna från att knacka på min dörr.
Jag vill slita av mig mitt jävla hår. Klösa mig i ansiktet. Gud vad jag älskar dig Isak.
Krypa ur mitt skinn.
Bara få krama dig en sista gång. Smeka ditt hår, höra din röst och berätta för dig hur mycket jag älskar dig.
Snälla alla, jag behöver bli lämnad i fred. Sörja, gråta och förstå. Förstå denna ofantliga smärta som sköljer över mig.
Snälla för min familjs välmående ber jag tidningar att inte spekulera, ringa, sprida skvaller, eller kopiera den här texten.
Det känns som om jag inte kommer klara det här just nu.
Att jag kommer gå under.
Att jag kommer att dö av sorg.
Sorgen kommer i vågor. Jag måste försöka vara stark för mina andra barn, men just nu går det inte. Jag är inte stark, jag är ingenting.