Att ljuga för barnen om att tomten finns

Jag hatar att ljuga och gör det aldrig – förutom när det gäller tomten och tandfen. Men det blir liksom en konflikt inom mig, jag vill inte ljuga men samtidigt vill jag att barnen ska uppleva det där magiska som man bara tror på när man är barn. Jag vill att dom ska uppleva det.

Så, jag ljuger för dom. Men det värsta är att nu när dom börjar bli lite större så börjar dom fråga en massa saker om tomten. T.ex. hur kan han se om vi är snälla? Då får jag ljuga ännu mer och säga att han har en jättelång kikare där han kan se vad alla barnen gör och så har han jättebra hörsel och hör om barnen bråkar.

När Sofie var här på frukosten igår så berättade hon om hur deras ”tomte” fungerar. Dom lägger julklappar under granen då och då och säger att tomtenissarna har varit där under natten och lämnat några julklappar men sen en dag när barnen var bråkiga så försvann en stor julklapp från under granen! Då sa Sofie till barnen att hon hade sms:at tomten och berättat att barnen hade varit bråkiga så då hade tomtenissarna tagit tillbaka nån julklapp. Haha… kunde inte låta bli att skratta åt det ;)

Men det är ju roligt för barnen att se hur julklappshögen växer under granen. Så gör inte vi, här kommer tomten med alla julklappar och jag kan tycka att det är lite tråkigt att det är så tomt under granen. För det är rätt så fint med en massa paket under granen.

Men en tomte har vi hängandes i granen, tycker att den är så fin! Den kommer från Jysk.