Feltänkt gånger en miljard
Har ni läst Hanne Kjöllers ledare i DN idag, om köttfria dagar i Stockholms skolmatsalar? Gör det, så ska vi sen på ett pedagogiskt sätt gå igenom hennes punktlista över saker som är ”fel” med Miljöpartiets förslag.
1. Hanne Kjöller skriver: ”Köttfri betyder på miljöpartistiska även fisk- och kycklingfri.” Som om det vore en nyhet att fisk och kyckling också är KÖTT, att de inte är vegetariska. På miljöpartistiska? Jag skulle vilja säga på svenska. Vidare skriver hon ”Vore målet att minska utsläppen skulle Miljöpartiet kanske snarare skriva en motion om att skolbarnen ska tvångsmatas med kycklingklubbor. Fem dagar i veckan.” Underförstått: det vore tvångsmatning även att servera bara vegetarisk mat. Som om det vore mer frivilligt att äta kött i skolan, när det är det enda som någonsin serveras. Och som om det inte fanns några andra nackdelar med köttkonsumtion än utsläppen.
2. ”Miljöpartiet kamouflerar ett vegetariskt ideal under begreppet köttfri.” Ursäkta mig? Vad tror hon ens att köttfri annars skulle betyda? Miljöpartiet kamouflerar ingenting, jag tycker det är ganska uppenbart vad de vill.
Hanne Kjöller tar också upp tomatodling som ett motargument till en vegetarisk kosthållning. (Paus för skratt/hysterisk gråt.) Om vi ska försöka bortse från någon sorts gängse uppfattning om att icke-köttätare uteslutande äter salladsgrönsaker, tar hon också upp en sak som har något som liknar substans: vikten av ekologisk odling. Vilket knappast är något Miljöpartiet motsätter sig, så där försvann den substansen.
3. Hanne Kjöller frågar sig om politiker i Stadshuset verkligen kan ha kunskap om vad barn äter & inte äter. ”Om inga barn äter linssoppa spelar det ingen roll om linserna råkar vara toppen ur utsläppssynpunkt.” Det här är en oerhört vanlig myt: att barn inte tycker om något som inte är köttbullar och ketchup. Men vet ni vad sanningen är? Barn har en tendens att inte tycka om saker de inte är vana vid. Och vet ni vad lösningen är? Inte att i oändlighet fortsätta servera köttbullar och ketchup, utan att från tidig ålder vänja barn vid att äta mat som inte är centrerad kring kött.
4. På sin egen punkt fyra hävdar Hanne Kjöller att Åsa Jernberg, som lagt fram förslaget om köttfria dagar, inte följer sitt eget partis grundfundament. Ingenstans i Miljöpartiets partiprogram står det att köttfria dagar skulle vara en schyst grej, däremot står det att decentralisering är det, och därför får ingen någonsin föreslå något, för DECENTRALISERING, HÖRNI. Tillåt mig sucka jävligt, jävligt tungt.
Miljöpartiets övergripande åsikt är att skolmat ”ska vara avgiftsfri, helst Kravmärkt och närproducerat samt av god kvalitet” (Hanne Kjöllers ord.). Ingenstans står det om ”vilka råvaror som ska ingå”. Nä! Det gör det inte. Men det behöver inte nödvändigtvis betyda att Miljöpartiet som helhet tycker att det ska vara kött i all mat. Det står nämligen inte heller.
5. Hanne Kjöller menar att eftersom köttfria dagar i skolor varit uppe på agendan tidigare, och röstats ner, är Åsa Jernbergs nya försök bara ett sätt att positionera sig. Jaha! Inte visste jag att en bara får ta upp saker i riksdagen en endaste gång, och om de röstas ner är det kört för alltid. Vad skönt att frågor som kvinnlig rösträtt, samkönade äktenskap och minoritetsgruppers rättigheter liksom förankrades djupt in i folksjälen på första försöket, annars hade det väl aldrig blivit något av med det heller. Alltså, han Martin Luther King, han var faktiskt inte den första som tog upp svartas rättigheter i världen, han försökte ju inte ens förändra på riktigt, han blinkade bara till likasinnade.
6. Behöver jag ens ironisera över den här punkten? Den är dum så det räcker i sig själv. Hanne Kjöller tycker det blir tårta på tårta om Miljöpartiet också ska hålla på och propagera för vegetarianism, eftersom (håll i er) Globala gymnasiet redan serverar uteslutande vegetarisk mat. Med andra ord: det är lika bra att vi fortsätter äta kött, för förr eller senare kommer vi väl ändå att sluta.
Det är pinsamt att Dagens Nyheter publicerar en så grundlös och korkad ledare, i en tid då vi mer än någonsin tidigare behöver se över våra matvanor. Hanne Kjöller, du får faktiskt ta och skärpa dig.
