Tiden mellan morgonmörker och kvällsmörker har varit kortare än någonsin i dag, känns det som, och stunderna vid stora bordet har flutit in i varandra till en enda lång sträng. När jag var barn brukade vi syssla med något som vi kallade att ”kura skymning”. Jag tänker att uttrycket kommer från att man liksom kurar …
Läs mer →