"Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren de skickade makarna Rosenberg till elektriska stolen, och jag inte visste vad

Nu ska jag tipsa om den senaste boken jag läst: Glaskupan av Sylvia Plath. Jag köpte den för ett år sedan, mest för det fina omslagets skull (hehe) men såklart också eftersom det är en prisad klassiker. Och inte utan orsak.

Glaskupan handlar om Esther Greenwood, 19 år, som vinner ett pris för att, tillsammans med ett antal andra unga kvinnor, få besöka New York under en månads tid. Året är 1953 och besöket, som sponsoreras av en känd damtidning, går mest ut på att besöka diverse modevisningar, middagar och fester. Flickorna blir överrösta med presenter och konstant uppvaktade av stiliga unga män. Det är ett glammigt liv de lever, men även så otroligt ihåligt och tomt.

När Esther sedan återvänder till ett sovande, sommarvarmt Boston rämnar hela hennes tillvaro. Hennes psykiska ostabilitet, som tidigare bara antytts, ta nu över helt och hållet. Efter ett antal misslyckade självmordsförsök hamnar Esther in på ett mentalsjukhus.

Sedan skall jag inte säga så mycket mer utom att jag sträckläste de sista 50 sidorna och tyckte boken var helt briljant. Förutom mentala problem tangerar den kvinnors villkor i samhället. Esther har enormt mycket girlpower och är inte sen med att kritisera de patriarkala maktstrukturerna omkring henne.

Dessutom är språket genialiskt. Det är både lekfullt och lätt, men även väldigt kvävande. De stycken där Esther är som mest sjuk är tunga att läsa. Långa och obegripliga meningar varvas med korta, hackiga och väldigt rationella uttalanden. Som läsare kommer en verkligen in i vad som händer i Esthers huvud, vilket, ja, är väldigt obehagligt helt enkelt. Jag fick huvudvärk och blev illamående ett antal gånger och måste verkligen tvinga mig själv igenom de kapitlen. Men det var helt värt det, bara en rakt igenom fantastisk bok.