Vanmäktigt och intetsägande.

Det är studierelaterade slutspurter och ännu en vecka kvar i Skåne innan jag åker hem till Helsingfors. Vi borde väl ta ut det sista av denna underbara höst, men jag går mest på tomgång och tänker så lite som möjligt. All överanalys gör mig illamående och jag säger ändå sällan högt vad jag egentligen tänker på.