Beijing Botanical Garden

Jag säger det redan nu: Beijing Botanical Garden besöker jag mer än gärna igen. Med familjen som 'tålmodigt sällskap' var det varken läge att promenera igenom hela anläggningen eller att dröja sig kvar allt för länge. Men, jag hann med tillräckligt mycket för att bli överväldigad. Det är inte det lättaste stället att ta sig till på egen hand, men det går. Parken ligger i utkanten av Beijing med bergen som vackert, lite trolskt sceneri i bakgrunden. Var man än tittade stod det söta kinesiskor i färgglada kläder, hattar och paraplyer poserandes vid något tjusigt som blommande. Och det var just kombinationen av att få se kinesernas fascination av allt, framförallt pionerna, den sagoskimrande inramningen med bergen och de helt fantastiska trädpionerna, och allt annat som blommade givetvis, som fick mig att tycka om parken extra mycket.

De som inte var upptagna med att själv posera framför kameran var i mångt och mycket sysselsatta med att fota, måla, skissa eller hängivet beundra allt som blommade. Jag såg inte några poserande män, men i den fotograferande skaran fanns det desto fler.

Selfies med pioner i bakgrunden var omåttligt populärt och de poserande kinesiskorna kändes nästan som blommor själva med sina färglada kläder och accessoarer.

Att pionerna var den största attraktionen är inte så konstigt eftersom att det precis nu är piontider och med tanke på att pioner har alldeles speciell plats och roll kulturellt sett här.

Och det var naturligtvis inte vilka pioner som helst, utan ljuvligt vackra trädpioner i vitt, cremegult och hela den rosa-röda tonskalan.

Parken innehöll en egen skog fylld av tusentals trädpioner och även 'vanliga' pioner som inte slagit ut ännu.

Hade kunnat fota hur många som helst. Men. Det var här som den trots allt tålodiga familjen satte stopp hihi…

Jag vet inte hur många fotokurser, eller fotosällskap jag såg i parken. Det bars runt på skärmar och bakgrunder av olika slag och storlekar som sattes upp bakom blommor.

Skissande tjejer. Såg även en som gjorde en oljemålning av en pionbuske.

En öppen glänta av pionskogen. Här höll tre djupt engagerade fotogrupper till.

I mitten av parken står detta stora lite futuristiska växthus i kontrast till de övriga traditionella byggnaderna. Jag hann inte gå in i det så jag vet faktiskt inte vad det innehåller. Gigantiskt stort är det i varje fall. Runt växthuset var det säsongsplanteringar. Just nu tulpaner i massor a' la Keukenhof-stil. Men också sådant som är sommarblommande hos oss.

Förutom trädpionerna blommade körsbärsträden i full styrka. Magnoliorna var redan utblommade förstås, dem hade varit magiskt att få se. Rosenträdgården stod i full knopp och med mer tid hade det varit såå spännande att få se fler delar.

Mina tålmodiga ungdomar.

Ett återbesök står högt upp på önskelistan. Då med obegränsad tid, stativet med och matsäck packad.
° Efter en roligt intensiv vecka med familjen i Beijing, är det skönt ändå att få komma hem. Till våren. Och allt som är på gång i trädgården. Wow-faktorn varje dag över knoppar, bladutspring och trädgårdslust kan nog inte bli större.


Halleluja - nu är det äntligen vår på riktigt! Och i Skåne är det vad jag förstår redan sommar :-)