Indoor running – utvärdering

Rapport från gårdagens testpass. Såklart utan bilder. Trots 7 år som bloggare har jag inte alltid rutinen inne. Eller så var jag bara så koncentrerad i mina sprättsteg att jag glömde…

Anyway. Jag cyklade dit. Fredrik hade bilen och det var tantcykeln som fick stå till tjänst. Utan växlar. Lätt stressad, med dunjacka och dubbla byxor, blev färden en upplevelse i överhettning och hjärtklappning. Var helt färdig när jag klev in i Gerdahallens stora sal. Två sekunder senare var jag åter i balans, nerkyld av deras fantastiska luftkonditionering. Ready to rock.

Upplägget var enkelt och ganska standard för denna typ av pass: springande uppvärmning samt lite rörlighetsövningar, följt av löpskolning, löpstyrka, ruscher och stretch.

Den springande uppvärmningen är klockren om man har en sal modell GRANDE. Gerdahallen har den lyxen. Man kan springa hur långt som helst utan att känna att man svänger HELA tiden, som man gör på vanliga gym.

Löpskolningen var bra och innehöll alla klassiker. Bra instruktioner och bra upplägg. Det enda jag störde mig lite på (som inte var passets fel) var att folk alltid har en tendens att tävla i allt. Snabbast fram vinner. Skit i tekniken, bara du är först över… Hade önskat lite mer teknikfokus från vissa, och kanske hade instruktören behövt poängtera det fler gånger än vad som gjordes. Jag blir tokstressad när folk sätter iväg i hundraåttio men försöker strunta i det och fokusera på vad som är viktigt.

Styrkeövningarna gjordes i trianglar, med tre övningar i varje. Övningsvalet var väl i det mesta ok men jag saknade vissa lite mer löpspecifika övningar. En drake för höftstabiliteten hade känts mer relevant än tricepsövningar. Utfall nödvändigare än raka situps. Men det är mest småsaker. Jag är nöjd över passet i sin helhet och kan definitivt tänka mig att gå fler gånger.

Sen ville de ha feedback på namnet – indoor running. Och jag är kluven. (Ni vet det där med trail). Nu motiverar de engelskan med att de har många utländska stundenter, men ändå, vi är ju i Sverige. Samtidigt klingar inomhuslöpning inte lika bra… Och indoor walking är ju redan vedertaget, medan det lite mindre sexiga inomhuspromenad kanske inte hade lockat så många. Jag överlåter velandet till dem. Huvudsaken är att det är ett bra pass, och det var det!

Och nu spårar jag ur fullständigt men jag måste ändå få kommentera det humoristiska i att SATS döper sin fartleks-klass till Run Speedplay. Fartlek heter ju trots allt FARTLEK på engelska, och är ett av de tre orden engelskan faktiskt lånat från svenskan. Fartlek, smargasbord och ombudsman…

En uppsats på en fredag. Hoppas ni somnade gott.