Kalas som inte gick i kras

Jag hade fest i lördags. Jävlar vad roligt det var. Och vilken bra blandning med folk. Jag älskar de här människorna jag har lärt känna här. Livslånga vänskapsband och sånt där. Nu känner jag mig helt redo för att flytta hem igen och bygga vidare på vänskapsbanden jag har där och lite på livet också. Jag har storslagna planer. Dessutom. Hemmafester hörrni. Varför har vi inte det lite oftare?