Fyren, Öppet Vatten, Cykelformen

Och så nästsista dagen avklarad! Och Playitas bjuder på ett helt fantastiskt väder.
Och bra träning och framförallt: mycket bra sällskap!
Som jag nog har nämnt förut har jag ganska lätt för att få hemlängtan. Men varken i Florida eller nu har jag kännt minsta antydan till hemlängtan. Och det är väldigt skönt att slippa det faktiskt!!
Det spar jag grymt mycket energi på.
För energi behöver man här nere! Stället bjuder till alla förutsättningar till mycket och bra träning.
Bland annat sprang jag häromdagen en vända upp till den berömda fyren, eller nu ska jag vara helt ärlig: jag sprang till foten av fyren, det fick räcka för den här gången!
Men för er som är på Playitas för första gången som rekommenderar jag alla att ‘klättra’ hela vägen upp, det är en riktigt mäktig vy!

Och igår simmade jag en sväng med dessa två härliga triathleter och vänner.
Som jag nu ser är helt sjukt mycket längre än jag. Konstigt. Känner mig precis lika lång ;)
Fredrik har fått ett rejält uppsving i sin simning och det märks tydligt när han trycker på. Jag och Jenni får kämpa på för att hålla hans fötter. Så det är riktigt skoj att se. Hårt arbete(trots bebis och hel-tidsjobb) ger resultat!

Lurade även ner Therese i havet. Något som hon var tokpeppad av först men som avtog i samma takt som hon blötte ner sig. Det var en aningen panikslagen Therese som hojtade efter några minuter att ‘jag fick panik höörrrööö’ på sin breda östgötska. Då svarade jag samma sak som pappa skrek till mig när jag tjöt vid första öppet vatten passet för en herrans massa år sen: ‘Sluta tönta dig och simma. Blunda om det är så jobbigt’.
Sen funderade jag en sekund och tänkte vad Therese hade sagt till mig om rollerna varit ombytta och så simmade jag in och försökt släta över vad jag just hävt ur mig. Hah, som tur är Tessi ganska van med min syn på saker. Men hon var nog mer tacksam av lite pepp!
Men hon kom igång tillslut och var nöjdare än någonsin med sig själv (ser ni ju på bilden) efteråt.

Och cykel har det även det blivit ganska mycket av.
Förutom ett litet missöde så har det gått ganska bra på den fronten också! Mina cykelben är inte vad de en gång var. Inte ens nästan.
Men i tankarna finns ändå hoppet om att komma dit igen och har jag bara det vet jag att jag också kommer göra det. Men det krävs fler timmar på vägen, mer pass där lungorna håller på att hostas upp och några fler väggningar. Framförallt en jäkla massa fler pass där det känns som om pappas bakhjul är min enda livlina i världen. Jag behöver träna mer helt enkelt.

Och idag körde jag intervaller! I riktigt härlig Fuerteventura vind så fick jag jaga ifatt alla våra deltagare och peppa dom ut med banan. Bra träning för dom och för mig! Kunde vid vissa partier titta ner på mätaren och sen den fantastiska 4 i km/h rutan. Mer sånt framöver!
Påtal om annat så blev dagens pass det första i de nya Maif-byxorna. Det är alltså cykelklubbens knalliga färger, köpte ett helt kitt(byxa, tröja, arm-& benvärmare) för en månad sen och tänkte att nu var det dags för premiär. Och de var riktigt sköna! Framförallt satt de bra på, de satt där de skulle också.

Och en liten semesterbild bjuder jag på också! I mitt favoritlinne och älskade raybans.
Att kläder kan göra en så belåten ni!