Vad mitt liv har bestått av de senaste dagarna

Fru: Vilken tid det tog. Hämtade du den svarta resväskan ur förrådet?

Jag: Den stod absolut LÄNGST in i förrådet! Bakom ALLT! Hur kan det komma sig att ALLT vi behöver ta upp från förrådet inför den här resan står bakom ALLT?

Fru: Tog du upp resväskan eller inte?

Jag: Det var liksom inte bara att ”ta upp” den. Jag fick börja med att lyfta ut en jävla garderob, och ett dussin frikking flyttlådor, och visste du att vi har tre olika grillar? Vi grillar ju aldrig ens!

Fru: Var är resväskan?

Jag: Och här är förresten de där böckerna som jag letade efter förra året. Och en lampa. Ganska fin. Är den vår?

Fru: Och resväskan?

Jag: Du! Jag ska tala om för dig att jag var tvungen att dra ut ALLT som fanns inne i det där förrådet för att komma åt den där förbannade resväskan! Pulkor och möbler med jättevassa hörn och cyklar och nio skrivmaskiner och det tog fan en HALVTIMME att bara dra ut alltihop i korridoren! Sen drog jag ut den svarta resväskan! Och den var full av böcker! Så jag öppnade den och plockade ut alla böckerna och hämtade en ny flyttkartong från översta hyllan i förrådet. Och för att kunna göra det var jag tvungen att hämta trappstegen. Och den låg under säcken med julpynt och skitmycket leksaker och en snowracer och en gammal tv som jag inte ens tror är vår. Och sen fick jag till slut ut den jävla trappstegen. Och så hämtade jag ner flyttkartongen. Och så vek jag ihop den och la ner alla böcker i den. Och när jag var färdig så såg hela källaren ut som om någon hade kastat in en handgranat på en loppis.

Fru: Hur många skrivmaskiner…sa du?

Jag: Va?

Fru: Har du köpt n-i-o skrivmaskiner?

Jag: Nej. Alltså. Nu kommer vi ifrån ämnet.

Fru: Vad är ämnet?

Jag: Att vi hade jättemycket grejer i vårt förråd och det var jättejobbigt att få ut dem så att jag kunde komma åt resväskan.

Fru: Det är jättemycket grejer i förrådet för att du har NIO SKRIVMASKINER där ja!

Jag: Men i alla fall.

Fru: Vad menar du med det?

Jag: Nu vänder vi blad.

Fru: Men herregud. Jag orkar inte. Ge mig resväskan då.

Jag: Det är ju det jag säger. Jag hade dragit ut allting ur förrådet. Det tog sjuuukt lång tid. Och jag var jättesvettig. Och arg. Och så stod jag där och insåg att det här var ju bara halva jobbet. Fattar du?

Fru: Det var då du insåg att nu var du tvungen att sätta in alltihop i förrådet igen?

Jag: Det var då jag insåg det, ja.

Fru: Hur kan det här hända varje gång?

Jag: Går du aldrig in i ett rum för att hämta något, och så precis när du kommer in så bara ”vad fan var det jag skulle hämta nu igen?”. Hela mitt liv är så. Kan man säga.

Fru: (Med ansiktet i handflatorna) Så när du skulle sätta in allting i förrådet igen så började du med att sätta in den svarta resväskan.

Jag: Den passade perfekt längst in! Det fanns liksom en liten lucka för den där. Man måste tänka Tetris.

Fru: Och sen satte du in alla andra grejer framför den. Och låste förrådet.

Jag: Jag kan eventuellt har gjort det, ja.

Fru: Och nu är det proppfullt igen.

Jag: Man får fan inte in ett A4-ark där nere nu.

(Tystnad)

Fru: Vi behöver den där resväskan.

Jag: JamenJAAA! Jag går väl ner och HÄMTAR den då!

Fru: Snälla, kan inte du ta barnen den här gången så går jag ner och hämt…

Jag: Nej. Du förstår inte mitt system. Det är ett väldigt invecklat system.

Fru: Du har mer än nio skrivmaskiner där nere, eller hur?

Jag: Jag har inte tid att älta det här nu. Jag måste faktiskt hämta resväskan!

(Repetera från början. I oändlighet.)