Konsekvenser

Hur väljer man egentligen häst?

När jag väl förverkligar min dröm, gör jag det utfirån tanken, att jag och hästen skall vara tillsammans i många år. Det är inget snabbköp eller en billig förbrukningsvara vi talar om, utan en häst. Jag är själv i medelåldern och vill ta upp mitt hästliv igen. Jag vill kunna ha en fortsatt god relation med den jag köpt hästen från, varför hästhandlare inte är ett alternativ för mig.

Jag har ägnat mina sista åtta år till att ringa in vilken hästras jag vill ha, från vilken uppfödare jag velat köpa, från vilka linjer jag velat ha en avkomma - och till slut vilken häst jag ville ha. Den 3:e augusti gav jag ett bud, som säljaren tyckte var helt rimligt. Det rörde sig alltså inte om att jag försökt pruta ner priset på hästen ifråga till ockernivå. Jag tyckte att det var jättesvårt att veta vad han egentligen kunde vara värd i det skick han var och jag ville inte förstöra vänskapen med uppfödaren genom att bjuda för lågt. För mig var vänskapen med uppfödaren viktig.

Eftersom jag varit sjuk, har det dröjt längre än vad jag tänkt mig att kunna skaffa häst. Jag har sett favorit efter favorit säljas av. Lågkonjunkturen kom och med den minskades avlandet i Sverige. Uppfödaren jag har haft kontakt med sedan sju år tillbaka, gjorde detsamma. Med framväxande vänskap låste jag mig alltmer vid att köpa just från denna uppfödare, jag ville vara trogen och vara en sann vän. Det kändes tryggt att veta vilken typ av hästar som olika avelslinjer gav, både mentalt och exteriört. På så vis, tänkte jag, att jag kommer att ringa in exakt rätt häst för mig, i mina givna förutsättningar. Jag planerade ju att köpa häst för att ha den i många år. Att den skulle vara "lagom" för just mig.

Men.... Uppfödaren sålde av den ena efter den andra av de avkommor som stämde bäst med vad jag sökte. Alternativen sinade alltmer. Uppfödaren talade om för mig att just den kombination av avelsdjur som jag helst ville ha avkomma av, inte skulle göras någon mer gång då avelsstoet tyvärr tenderar att få allt större föl. Jag fokuserade därför på vilka avkommor som fanns från den avelshingst som jag tyckte allra mest om och de avkommor som ytterligare två ston med honom kunde ge. Det ena stoet är mycket vackert men jag tvekade att jag kunde ta en av hennes avkommor, då hon nog har för mycket energi för mig.

Till slut fanns ett intressant sto kvar, som lämnades ut på foder för eventuellt köp av fodervärden, ett sto som för mig var för dyrt då hon redan hunnit skolas en del och stigit i ålder. Därutöver en sjuårig, oinriden och oinkörd hingst. Därutöver en fuxfärgad 1-årig hingst som har mamman med mer energi, vilket jag med min sjukdomsbild inte vet om jag orkar med. Jag försökte hitta en avkomma ur de lugnare leden, men ändå med tillräcklig showighet och lagom energi vid aktivitet samt arbetsbarhet.

En yngre valack kom denna sommar tillbaka skadad från en tidigare köpare till uppfödaren och han behöver rehabiliteras lite innan han kan försäljas igen. Det rörde sig om en valack som jag följt utvecklingen på i 4,5 års tid. Varje gång jag träffat honom, har han varit otroligt nyfiken och social mot både mig och min särbo. Jag har sett honom utvecklas från ungefär 1 månads ålder och till idag. Han har sökt vår kontakt, så han har under dessa år absolut inte gått obemärkt förbi. Jag har sett honom, och begrundat. Han hade bra exteriör, benställning och mentalitet. Han hade rätt pappa, men jag var lite osäker på mamman. Det var i alla fall inte samma mamma som det kvarvarande stoet hade och som varit lämnad på foder. Denna sommar, fick jag en sådan otrolig kontakt med denne valack, att jag föll pladask för honom. Jag såg kärlek i hans ögon, då han såg på mig och tackade för den behandling jag gav honom. Ögon, jag aldrig någonsin kommer att glömma.

När jag kom hem, sade jag till min särbo, att det egentligen är för tidigt för mig att köpa häst, men att jag aldrig kommer att förlåta mig själv om jag släpper den hästen. Vi började planera för kommande hästköp och den 3 augusti, lade jag ett första bud på denne valack. Tanken var, på mitt förslag till uppfödaren, att jag skulle betala en första handpenning på 10.000 SEK nu i höst mot att uppfödaren skulle hålla honom som längst till nästa höst åt mig då jag i så fall skulle betala slutlikviden och hämta hem honom. Jag hoppades på att rehabiliteringen naturligtvis skulle gå snabbare och att jag skulle kunna hämta hem honom redan under våren eller sommaren. På den tiden hoppades jag hinna komma tillräckligt på fötter för att kunna förverkliga min dröm. Allt tyder ju nu på att så är fallet. Skulle jag inte lyckas med detta, skulle uppfödaren få behålla hela handpenningen såväl som hästen, vilket jag tyckte var en "fair deal". Ett motkrav från min sida var att hästen skulle kunna godkännas på veterinärbesiktning och kunna fullförsäkras i A1, vilket nog de flesta köpare brukar sätta som krav vid ett köp.

Uppfödaren godtog det slutbud jag gav. Jag föreslog att vi skulle komma ner för att erlägga handpenning och skriva köpekontrakt nu i oktober. Tiden gick. Jag planerade hemkomsten av denne valack. Började leta stall och den utrustning som skulle kunna köpas in i förväg. Tills igår. Då jag fick beskedet, att uppfödaren inte vill sälja denna häst till mig, utan att hon tänker behålla honom som ridhäst på stuteriet.

Det finns därmed inga rimliga alternativ för mig vid den uppfödare som jag har haft kontakt med i sju års tid.

Jag har således såsom köpare blivit inmålad i ett hörn, som jag nu tyvärr måste bryta mig ut ur. Eftersom inga ston betäckts i år hos uppfödaren och det endast finns ett fuxfärgat (jag vill helst ej ha en fux) hingstföl fött 2013 från den hingst jag vill ha avkomma från, innebär det att jag utöver de redan 8 år jag väntat och längtat på häst, skulle få vänta ytterligare 3 år till för att kanske kunna förverkliga min livsdröm. Stona ifråga kommer inte att betäckas förrän nästa sommar, jag är inte heller säker på vilken hingst de då kommer att betäckas med. Sedan går de dräktiga i ett år. Både jag och uppfödaren är överens om att fölen blir bäst präglade och stabila om de får gå kvar med sin mor till runt ett års ålder. Då är vi inne runt sommaren 2017. Det är för lång väntan för mig. Jag och den uppfödare jag hela tiden trott att jag skulle köpa häst från, har kommit i osynk.

Någon tyckte att jag ska vänta med att söka häst tills dess jag verkligen kan hämta hem den. Men hur kan jag då vara säker på att jag verkligen väljer rätt individ? Jag fattar inte ett så viktigt beslut över en natt. Det är för det första en stor investering som också innebär mycket kostnader såväl som hästlivet är tidskrävande och det är också en långvarig relation jag vill ha. För mig är inte en häst en handelsvara. Det är en vän som jag vill ha kvar som vän länge. Utvecklas och växa tillsammans med.

Just nu känns det för bedrövligt. Det var ju inte så här jag ville att det skulle sluta.

Det är bara att börja om från början. Eller i alla fall nästan. Lite av kunskaperna jag samlat på mig har jag ju med mig.

Och då kommer vi fram till detta med konsekvenser. Att jag fördröjts i mitt hästköp har fått konsekvensen att de hästar jag varit mest intresserad av, har hunnit säljas till andra. Uppfödaren driver ju ett företag som måste gå runt. Men den utveckling som skett har också fått konsekvenser för säljaren.

De val ni gör i lågkonjunktur

kan få konsekvenser långt senare. Att inte betäcka under lågkonjunktur kan innebära att man saknar lämpliga hästar att sälja när väl högkonjunkturen kommer. Och då kan man förlora köpare. Likväl som för många födda föl under högkonjunktur kan bli svårsålda och för gamla att sälja under en lågkonjunktur.