Ridabstinens

Jag har fortfarande inte kunnat rida pga ryggen och börjar verkligen sakna det på allvar nu. I morgon tänkte jag ta en skrittur barbacka på Cupido vilket är minst lika härligt men mer av en mysfaktor än ett riktigt bra dressyrpass som jag egentligen längtar såg efter.

Han började kännas så jäkla fin där i slutet innan jag skadade mig. Till och med galoppen hade blivit starkare och mer reglerbar tack vare alla tempoväxlingar och fattningar vi jobbar med där. Det ska bli så himla kul att ta in honom på banan om någon vecka och se hur det funkar! Jag kan inte fatta att tiden faktiskt har gått så snabbt att vi redan är i det skedet av rehabiliteringsprocessen. Jag tyckte nyss att jag började trava honom men det är redan 3 månader sedan!