Bränt barn.
Mammas lilla plåster.
Jag ställde mitt varma te högt uppe och sen gick jag därifrån, bara kort. Men Odd var extra lång och snabb som en gasell den här dagen och plötsligt skrek han så där, så där så att jag förstod precis vad som hänt. Jag löpte mitt snabbaste, sa något om mitt hjärtas barn och så stod vi där med varandra i famnen, i duschen. Så han låter när han har ont byttes snabbt till så han låter när han är arg. Förbannad!
Jag duschade honom i svalt men inte kallt i 5-10 minuter och sen vattnade jag en kökshandduk och svepte den som en bandana runt hans huvud, där hjässan blivit röd. Och så ringde jag Sjukvårdsupplysningen. De tyckte att jag skulle åka till vårdcentralen och de ringde och förberedde närmottagningen på att vi var på väg.
Jag bytte bort våra blöta kläder och så åkte vi ner. En läkare tittade snart på Odds flammiga huvud och axel och tyckte att vi skulle åka till barnsjukhuset istället. När vi kom till akutmottagningen fick Odd kompresser med kylbalsam och sveptes in i några meter gasbinda. Sen fick vi vänta ett par timmar. Odd såg ut som en mumie men var obekymmrad, som sig själv, med smilgropar långt ut i kinderna, med pigga pliriga ögon. När vi väl träffade läkaren så var det bara rött på ett par fläckar på axeln och lite på örat. Odd fick ett stort bandage på överkroppen för att de fyra blåsorna stora som knappnålar skulle få läka ifred.
Läser på om brandbilar, apropå brandskador?
I går var vi på återbesök på kirurgen. När bandaget klipptes av fanns några beigebruna märken kvar på huden, men något mer bandage behövs inte. Mjukgörande kräm och korta naglar är ordinationen nu.
