Litet barn.

Flera av mina vänner har nyligen fått sitt första barn, just efter att jag fått mitt sista. Deras är ännu så små. Så mjuka och väna, rosa. Man kan stoppa dem i en låda och de sitter där och knixar med huvudet, suger på sina händer. Min minsta har lämnat det där allra ömtåligaste och har blivit en som kan bli arg, som har humor, sjunger, en som bullrar och välter utan att man för den sakens skull får hjärtat i halsgropen. Han har bulor och blåmärken och bär dem så att det ser hälsosamt ut. Han är ingen bebis mer.

Om några år är de alla jämnåriga, det är bara nu det är sådan skillnad mellan mitt och deras knott.

• Dela det här på Facebook
• Twittra det här!
• Dela det här på Google
• Send via Email