Idioten.

Jag blir så trött på mig själv. Jag tyckte jag såg så himla trött ut. Så glåmig, trött, lustlös och beige med skruttig hållning och avlång uppsyn. Jag har på det haft ett långt stim av dåliga hårdagar. Jag bestämde mig för att det var längden det var fel på. För långt. Det liksom bara hänger. Egentligen kanske åtgärd ett borde vara att tvätta det, men… Jag tog i alla fall fram saxen lite. Klippte förstås rakt av. Det blev ju inte så bra. Fick försöka ta ur det lite grann för en mer ”professionell” framtoning. Det blev inte helt oväntat inte heller helt bra. Nu tror jag inte längre att det var längden det var fel på. Nu är det däremot längden det är fel på. Jag ser ut som en femteklassare. När som helst kommer jag behöva gå in till frisören och klippa till mig. Jag behöver klippas till, i dubbel bemärkelse. Först måste jag bära det här eländet några dagar som straff. Och jag måste lära mig att det inte är mitt hår som är orsaken till all olycka och andra nedstämdhetskänslor i mitt liv. Det kan möjligen ha varit så att mitt hår behövde klippas lite. Men inte så här.

/Caroline, 11 år.