Mitt krig

Hej, och TACK för era stöttande kommentarer! (vissa iaf) Ja, som sagt så är ju detta en blogg. MIN blogg där jag väljer att dela med mig av vad som händer i mitt liv och framför allt hur det går med Denise och hennes utveckling.

Jag är inte en sån människa som försöker försköna saker och ting och få det att verka som att det är bättre än vad det är. Därför har jag under en period avstått från att skriva alls. Sanningen har helt enkelt varit för ful för att skriva om, och absolut inget man skriver om på nätet där jag har hundratals och ibland tusentals läsare.

Idag kan jag berätta att våren och sommaren har varit ett rent helvete. Visst har vi haft bra och mysiga dagar, men situationen och förhållandena vi levt under har varit katastrofala. Jag har gjort idiotiska val i livet som fått stora konsekvenser. Jag har backat många steg, gjort många fel. Jag har skadat och svikit många. Inte minst mig själv. Jag kommer fortfarande inte att skriva rakt ut vad allt detta handlar om men ni som känner mig och ni som kommer från samma håla som mig , ni vet.. Men ni vet också att jag rest mig förr och jag gör det igen!

För att göra allt så bra som möjligt i en total kaosartad situation så har vi ordnat en trygghet till Denise iaf så att hon kan få tillbaka sin mamma hel och ren och glad och lycklig igen.

Vi är iaf åter tillbaka i Sollefteå efter en väldigt kort vistelse i Långsele och nu är det bara att se till att allt blir som det ska vara igen. Denise är skyddad från allt jag ställt till med och jag kan säga så mkt att för närvarande så bor hon inte hemma med mig på heltid. Självklart träffas vi och inom kort så kommer nog allt vara som det ska igen.

Jag har halkat efter en hel del i skolan nu i allt detta kaos, så nu kommer jag sitta begravd i mina böcker ett tag medans mina klasskamrater är ute på praktik. Men det SKA jag klara! Gör jag inte det så betyder inte det att allt är kört, utan då får jag helt enkelt gå kursen en gång till vid nästa kursstart.

Hoppas att jag lyckats stilla er oro litegrann här nu även om jag för vissa kanske talar i gåtor. Huvudsaken är att vi har hälsan i behåll, och det har vi. Denise kan nästan gå helt själv nu. Vissa dagar iaf, och hon är såååååå stolt!!

Kommer att uppdatera lite mer nu när jag har lite finare saker att skriva om än "the ugly truth". Vi är krigare i den här familjen och vi ger oss inte förrän vi har vunnit kriget!!!