upp, upp och iväg

vet inte om ni ser att i de där ögonen, som blinkar lite för snålblåst och isig snö, så finns det en gnista.
denna kalla fredagmorgon och jag var på väg mot den sista dagen på första introveckan på mitt nya jobb.
och det pirrar i precis hela kroppen av lycka.
lycka av att känna mig betydelsefull och med i en gemenskap där jag kan påverka för att verkligen bedriva god och säker vård.
jag har gett Landstinget många år av svett och tårar, då jag stångat mig blodig i det stelbenta sätten att fatta beslut. där jag sett resurser kastas som smulor för ankor och där de kortsiktiga lösningarna regerar.
många är de gånger då det blixtrat till och värmt mitt hjärta under de här åren, men det handlar om goda kollegor och fina möten med patienter. aldrig någonsin har jag känt att jag har varit viktig för min arbetsgivare. inte förrän jag gick.
det här är ett osäkert kort, jag vet det. jag vet inte vad det blir av det om ett år, om utmaningarna fortsätter komma eller om det känns tryggt och lugnt i magen.
jag har fått en chans att vara med om något unikt och jag tog den, utan att tveka ett endaste litet dugg.
2014 - jag är så glad att du är här!