Träningsmaskinen

Varje gång jag drar ut för att springa brukar Magnus ropa: "Spring försiktigt!" efter mig (förutom när vi grälat. Då säger han ingenting). När jag kommer hem igen frågar han alltid: "Hur gick det?"

På sistone har jag haft för vana att vråla: "JAG ÄR EN MASKIN!" när jag svettig stiger in genom dörren. Inte så mycket för att det skulle vara hela sanningen, men för att det känns motiverande att se sig själv som ett träningsdjur. Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir det en sanning.

Med den här bilden vill jag också visa att jag inte överdrev när jag sa att vi inte har det så städigt och eh, genomtänkt hemma i Santa Monica.

Ja, det är en julstjärna som kurkkar fram.