Om att inte bli för full

Ni vet den där talespersonen för Tallink Silja som menade att kvinnor borde hålla ett öga på sig själva så de inte blir för fulla och därmed våldtagna? Det är så dumt att jag till en början inte ens ville kommentera det. Sedan slog det mig att jag kanske bara lever i en feministbubbla där det är en självklarhet att klädsel, fylla, smink eller sexuell historia inte har något med våldtäkt att göra. På många andra håll, till exempel i polisförhör eller medias rapportering, verkar det ofta vara viktigare att undersöka varför kvinnan blev våldtagen och om hon verkligen blev det. Inte varför mannen våldtog.

Föreställ er detta: En farbror på Tallink Silja sitter och säger att det nog är bäst för män att inte bli för fulla eftersom någon då kan stjäla deras plånbok. Så händer det som inte får hända. En snubbe blir rånad. Förövaren tar hans plånbok. Mannen kallas in på förhör och får svara på frågor om han klädde sig som om han var förmögen, om han hade en historia av att använda mycket pengar och om han var full när han blev rånad. Sedan är han tvungen att bevisa att han verkligen inte ville ge sin plånbok till boven. Kan han inte bevisa det, oh well, då ville han kanske bli av med sina pengar och kreditkort. Och då finns det inte så mycket polisen kan göra. Dessutom, han kanske inte ens blev rånad på riktigt. Det finns ju alltid en överhängande risk att han hittade på det för att få uppmärksamhet.

Våldtäkt är aldrig kvinnans fel. Läs gärna Katarina Wennstams Flickan och Skulden, En bok om samhällets syn på våldtäkt. Tyvärr aktuellare än någonsin trots att det säkert börjar vara tio år sedan den kom ut.