Äldst, yngst eller mittemellan


Malin har pratat mycket om boken Äldst, yngst eller mittemellan av Elisabeth Schönbeck och lånade mig den i går när vi sågs på Pastis. Ni vet teorin: Äldsta barnen är ansvarstagande, allvarliga och framgångsrika, de har bra självförtroende och presterar. Småsyskon behöver aldrig ta ansvar, är livsnjutare, de blir älskade och gullade med genom att bara existera. Barn omgivna av bröder blir tävlingsmänniskor och mellanbarn är diplomater.

Sen läser jag att endabarn lever med en livslång ångest över att ensamma ta hand om sina föräldrar när de blir gamla och att de när föräldrar dör är fria men också ENSAMMA. ENSAMHETEN! Schönbeck skriver visserligen att endabarn ofta är framgångsrika och sociala och har ett gott självförtroende, men det enda jag kan fokusera på är den LIVSLÅNGA ÅNGESTEN.

Jag frågar Maggie som är endabarn och han försäkrar mig om att han aldrig önskat sig syskon och att han är mycket ångestfri. Han tycker att endabarn är den perfekta lösningen. Själv älskar jag mina systrar, men har inte minsta lilla längtan i min kropp efter fler barn. Jag kan ändå inte släppa känslan av att ha gett Vid livslång ångest genom att inte producera syskon. Jag försöker ändå tänka så här: Som med det mesta i livet har alla beslut sina för- och nackdelar. Det finns inget absolut rätt och fel.

Hur är det med er, känner ni igen er som stora-, små-, mellansyskon eller endabarn? Eller kanske helt enkelt livslånga ångestbarn.

  • Love
  • Save
    Add a blog to Bloglovin’
    Enter the full blog address (e.g. https://www.fashionsquad.com)
    We're working on your request. This will take just a minute...