Röd är också en färg.

Jag sa att Jocke lämande Dubai som en röd man, såg på flygplatsen att jag lämnade Dubai minst lika röd. Den där blåsiga dagen på stranden med för låg solskyddsfaktor gav oss sjuhelvetes bränna, får se hur det går att sova i natt. Resan hit blev en riktigt jobbig sådan, flyget från Dubai gick smidigt och tog drygt 4 timmar, väl i Colombo fick vi vara med om en vacker soluppgång från gaten. Även flyget från Colombo till Malé gick som smort och varade bara 1 timma, synd när vi hade massa bra filmer att välja mellan. Vi landade strax efter 08:00 lokal tid, på en flygplats som såg ut att ligga många tiotals år efter i utvecklingen. Det var dåligt skyltat och ingen verkade veta var vi skulle, knappt heller veta var vår ö låg. Vi hade tänkt ta en färja som bara kostade 1,5 dollar per person men fick då veta att den skulle gå först kl 15, alltså ca 6 timmars väntan, på tom mage. Vi blev dock erbjudna att ta en speedboat för 250 dollar, men kände att vi inte ville lägga så mycket på en resa som istället kom att kosta 4 dollar. Malé imponerade ingenstans och uppfattades av oss som ett slumområde, otroligt stor kontrast från Dubai. Raka motsatsen faktiskt. Hur som helst tog vi oss till rätt terminal med hjälp av färja och taxi, en terminal i allra sunkigaste stil, en del plaststolar ihopspikade till bänkar, mer än så var det knappt. En kiosk fanns visserligen också, och när hungern krisade som mest fick en påse chips, en sprite och några mariekex lösa det hela. Fördriva tiden gick ändå hyfsat med lite sömn samt P3-dokumentär i lurarna. Väl på färjan gick de drygt 1,5 timmarna ganska snabbt, och vi anlände slutligen till Maafushi, som vi ännu inte hunnit få någon uppfattning om. Hotellet lever upp till förväntningarna och är väldigt fint. Nu håller vi tummarna för att vattnet, vädret och stranden ska vara tipp-topp!
Nu är det dags att ta igen all förlorad sömn, Godnatt kamrater.

/Elin & Jocke