Jag försökte i alla fall!

Planen idag var promenad och spår tillsammans med Johanna. Innan vi skulle mötas kom jag på den storslagna idén att alla hundar skulle få sig varsitt spår. The best laid plans som man säger. Zombie fick ett fältspår, Ikaros ett kortare spår i skogen i en lättare böj. Ozzy ett kort spår i en liten båge, också han i skogen. Inget svårt kan tyckas…Zombie gick sitt spår sådär idag. Hon ville ute till kanterna och hade stora slag. De var andra gången hon gick fältspår så jag är inte alls missnöjd. Nästa gång ska jag ha pinnar för jag tycker faktiskt hon spårar bättre och noggrannare när hon inser att det finns pinnar i spåret. Efter Zombie var det Ikaros tur…ledde honom på spåret och han spårade nog i kanske tre meter sen började sprintloppet om jag ska tro Ikaros. Han galopperade och jag försökte hålla emot och samtidigt hänga på bäst jag kunde, han sprang åt alla håll och kanter och helt plötsligt kom det tillbaka till mig hur det var att spåra med Ikaros, man glömmer fort. Han var precis överallt och det tog inte lång stund innan jag tappat var vi var någonstans. Han bara sprang och sprang och helt plötsligt ser jag en vimpel som var i Ozzys spår. Han hade alltså gått 100-150 åt helt fel håll. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Helt sjukt hur fort man kan blir desorienterad i ett spår för jag trodde inte att vi var riktigt så fel ute. Vid det här laget var det bara att samla ihop alla vimplar i Ozzys spår och ta med spårslutet och försöka bege sig ut för att lokalisera Ikaros spårslut också. Det lyckades jag med men något spår för Ozzy blev det inte. Jag tror dock inte det hade blivit så bra i vilket fall för han låg ner och vilade redan innan promenaden för han var så trött så då gissar att han var helt död efter promenaden. Det blir inga mer spår på ett tag för gubbarna och jag är rätt säker på att ingen av dem egentligen behöver någon mer aktivering än vad de få idag, definitivt inte Ozzy . Jag tror jag håller mig till trickinlärning för deras del, känns säkrare