Som barn var varje höst en evig kastanjejakt. Vid skolan fanns stora kastanjeträd närmast vägen och under lövbädden fanns det bruna guldet. Fickorna var fulla och tunga.
Jag sparade mina i en plastpåse hemma i garderoben och snart var det en enda mögelfest där i. Mindre trevligt att upptäcka när jag stoppade i näven för att fiska upp en bumling.
Nuförtiden har jag en kastanj i varje jackficka. I min träningsjacka, som värmde mig på morgonens promenad, finns en kastanj från Friaredalen nedaför huset vi bor i.
I min kappa som ska hålla kylan ute ligger en Berlin-kastanj från Tiergarten.
I morse var det stendött uppe i stadsparken. Det var jag, dovhjortarna, löven och en tant med hund. En fin uppladdning för en skrivardag. In i sagans värld.