Vilja vara fin

"Idag ska jag visa mina fröknar mina flätor" sa vår stolta snart treåring på väg till förskolan. Ända sedan Pyret var liten har hon gillat kläder, skor och hårgrejer. Vi har varit lite kluvna inför detta faktum med tanke på att hon är flicka och att en som god förälder inte vill spä på könsrollerna genom att cementera att du måste vara fin för att duga eller liknande. Samtidigt är det problematiskt då både jag och Erik är väldigt intresserade av kläder och tycker att det är kul, både att klä oss och att ge varandra och andra komplimanger för klädval och utseende.

Hur resonerar ni här? Jag tycker å ena sidan att det går jättebra att berömma folks kläder och utseende så länge det inte är det enda man kommenterar, å andra sidan kan det lätt bli att Pyret söker bekräftelse hos andra genom att peka på vad hon har på sig. Vi försöker balansera genom att ge många komplimanger för handlingar och egenskaper men också genom att kalla kläder, hårspännen, flätor och skor för "coola, snabba, bekväma, bra att leka i" och så vidare. Det är inte heller så att hon bara går omkring i tyllkjolar och rosa fluff, hon älskar såväl sina badshorts med hajar, jeans och converse som klänningen med kaninen och rosettröjan.

Samtidigt märker jag på alla pojkar i Pyrets omgivning (nästan alla våra vänner har pojkar) att de knappt är medvetna om att de ens har kläder på kroppen. Varför? Är jag så blind redan inför rådande genus att jag inte ens tänker på i vilka sammanhang hon påverkas?