Copenhagen documentary film festival
I lördags tog jag mig, tack vare ett par driftiga kompisar, för första gången över till Köpenhamns dokumentärfilmfestival. Filmfestivalen pågår under en vecka plus ett veckoslut, så 10 dagar och hela dagarna kan man ströva runt på de flesta av stadens biografer och se på dokumetärfilm. Helt fantastiskt om ni frågar mig. Eftersom jag åkte med hela familjen och jag och Erik turades om att gå på bio och ta hand om kidsen, såg jag bara två filmer men det var ändå riktigt härligt att få sitta på bio och njuta film i flera timmar för omväxlings skull.
Den första filmen,
Den första filmen,
Energized, var ett försök att ta reda på varför de olika energikällor som finns, fossila och förnybara, kritiseras och hyllas beroende på vem man frågar. Jag tyckte att dokumentären gav en bred bild och var allmänbildande om en inte vet så mycket om energi sedan tidigare, vilket jag inte gör, däremot var den inte särskilt djuplodande eller analyserande om en är ute efter det.
Den andra filmen, All fall down, var helt fantastisk, intressant, mångbottnad och tankeväckande. Om du någon gång får chansen att se den så gör det. En kvinna vid namn Emily Tapper gör tillsammans med en annan tjej ett försök att en gång för alla gå till botten och ta reda på vad som egentligen hände när hennes morfar blev mördad i Baltimore 1972. Filmen behandlar rasism och klassfrågor men ifrågasätter också vad sorg kan göra med en familj och hur det som händer påverkar banden mellan familjemedlemmar. Intressant var att filmmakarna var på plats när dokumentären visades och att vi fick möjlighet att ställa frågor tala med dessa efteråt.
I det stora hela var det en riktigt grym upplevelse och vi är definitivt taggade att gå även nästa år. Nu smider vi planer på att åka upp till Göteborgs filmfestival i början av 2015. Är det någon som har erfarenhet av den?
Den andra filmen, All fall down, var helt fantastisk, intressant, mångbottnad och tankeväckande. Om du någon gång får chansen att se den så gör det. En kvinna vid namn Emily Tapper gör tillsammans med en annan tjej ett försök att en gång för alla gå till botten och ta reda på vad som egentligen hände när hennes morfar blev mördad i Baltimore 1972. Filmen behandlar rasism och klassfrågor men ifrågasätter också vad sorg kan göra med en familj och hur det som händer påverkar banden mellan familjemedlemmar. Intressant var att filmmakarna var på plats när dokumentären visades och att vi fick möjlighet att ställa frågor tala med dessa efteråt.
I det stora hela var det en riktigt grym upplevelse och vi är definitivt taggade att gå även nästa år. Nu smider vi planer på att åka upp till Göteborgs filmfestival i början av 2015. Är det någon som har erfarenhet av den?
More posts from
