Vem ska JAG inspireras av?

Jag sitter i soffan och tittar ikapp på Biggest Loser från igår och gårdagens avsnitt handlar väldigt mycket om inspiration och motivation.
Förra årets vinnare, Simon Kachoa, besöker det gröna laget och peppar dem. Han är det levande beviset för dem alla att det faktiskt GÅR!

Trots att deltagarna på Biggest Loser är betydligt större än vad jag någonsin har varit så kan jag inte sticka under stol men att jag känner mig aningens avundsjuk på dem.
Om de bara gör jobbet så får de resultatet.
I det här programmet fungerar verkligen tesen: Ät mindre – jogga mer och du KOMMER se resultat för jag kan inte tänka mig att de skulle ta med deltagare som är annat än friska i grunden.

Det är härligt att se hur inspirerade deltagarna blir av Simon men jag kan inte låta bli att undra:
Vem är MIN inspiration?

I nuläget känner jag inte till någon som lyckats med det jag satt upp som mål och som gjort det med de sjukdomar och skador som jag haft och det gör mig lite nedslagen.
Det skulle vara skönt att ha någon att inspireras och kunna känna tillhörighet med de dagar då det känns tungt. Att kunna fästa ögonen på – eye on the price.
Att kunna titta på dem och veta att det KOMMER gå även om det är svårt. Men jag vet ju inte det..
Överallt läser jag bara om hur svårt det är att gå ner i vikt när man har antingen Hypotyreos eller Fibromyalgi och jag har ju båda.
Varför kan de inte ta ut varandra som två negativa mattetal?

Jag inspireras av Simon och även av en kille som heter Joshua Whipday. Han är en kille med en CP-skada som tränar bodybuilding. Det är fantastiskt! Han har inte full kroppskontroll och han har lyckats med det här! Det måste vara en otrolig inspiration för andra med samma handikapp.