Lättare än jag trodde

För ett litet ögonblick kändes det som om tiden stannat och måhända kommer det en ”gode gudhen vad har jag gjort”-kalldusch vid senare tillfälle, men….
Efter att just ha lagt på luren med min älskade E och hört hennes kloka tankar angående min växande önskan att sätta stopp, kändes det så himla lätt och självklart.

Mejlet till Riga är skrivet och skickat.
Jag har meddelat dem att vi önskar donera våra embryon.
Det är gjort.

Och jag har en sådan besynnerlig känsla i kroppen.
Fullständig frid samtidigt som hjärtat bultar hårt.
Hej hallå Livet.
Nu är det du och jag – utan några ”tänk om…”.