Spring i benen

Alltså, det här vädret gör faktiskt någonting med kroppen! Jag vill, vill, vill inte tro att det ska snöa imorgon. Snyft. Vårsolen är min bästa medicin. Plötsligt känner jag mig piggare, starkare och får ny energi. Och – kors i taket – nu har jag fått SPRING i benen också. Vi är ett litet gäng mammakompisar som bestämde oss i förra veckan, nu gör vi det. Om alla andra kan springa, så kan väl vi också. Jogga i lagom tempo, vill någon powerwalka i rask takt intill så går det också. Det viktiga är att vi kommer iväg. Och nu är vi IGÅNG.

Ni anar inte vilken superhjälte-känsla jag hade i kroppen häromkvällen när jag studsade hem efter 6,4 avklarade kilometer längs spegelblanka djurgårdskanalen i smärtsamt vacker kvällssol. Ljuvligt. I helgen hoppas vi få till en runda igen, kanske lördag morgon. Om inte annat, så har vi bestämt att vi kör på måndag. Måste tillägga att jag INTE är typen som har spring i benen, verkligen inte. Jag avskyr ju att springa, om det inte är på tennisbanan. Men den där friska luften, den vackra kvällen och världens trevligaste sällskap. Då gick det ju banne mig. Allt går väl om man samtidigt pratar i full fart om livet, barnen, kärlek, jobbet… Och vips, så har man klarat mördarbacken.