Skov?

En som helst har långärmat på sig?! Hehe. Jäklar vilka vita armar jag har!

Hej på er! Nu har jag en veckas ledighet från mitt ena jobb så förhoppningsvis kommer det hända lite mer här inne, även om jag fallit i trött-gropen och det ena symptomet efter det andra träffar mig i skallen igen. Blir så ledsen. De senaste månaderna har jag verkligen lagt om mitt liv för att utröna vad grundorsaken till mitt mående egentligen är, om det är psykiskt eller fysiskt, för vad det än är så är det ju viktigt att det kommer fram så att jag kan göra något åt det. Nu tycker jag mig ha gjort vad jag har kunnat för att förändra och förbättra min livssituation:

1. Jag har träffat en psykolog, trevlig pratstund men inte mycket mer än så. Hon tyckte att jag var realistisk i mitt tänkande och inte “hypokondrisk”, visst hade jag ett starkt självfokus (inre fokus?) vid stunden men det kunde hon förstå med tanke på alla sjukhusbesök och att de faktiskt hade hittat saker som inte stod helt rätt till i min kropp. Förändringar på EKG, luft bakom strupen och annat smått & gott vilket förmodligen triggat min tidigare oro, blablabla, hon sa inget jag inte redan visste utan tyckte att jag skulle stå på mig och söka läkarvård igen om symptom kvarstår.

2. Jag har skaffat mig ett “vanligt”, socialt och roligt arbete som är raka motsatsen till mitt egna företag där det mesta sköts via datorn.

3. Med det nya arbetet följde bra rutiner och struktur.

4. Mat! Sedan jag började jobba vet jag exakt vad jag får i mig och när – en lätt frukost hemma, en stadig frukost på förskolan, lunch, frukt, mellanmål, middag när jag kommer hem och alltid något mer framåt kvällen. Så har det sett ut varje dag sedan några månader tillbaka men tror ni att jag har gått upp i vikt? Nej, tvärtom upplever jag att jag blir smalare.

Hur som helst, det var dessa punkter jag på något sätt tröstade mig med innan, att får jag bara komma ut och träffa mer folk, får jag bara lite bättre struktur i min vardag, mat på bestämda tider osv så kommer jag nog att må mycket bättre och ja, till en början trodde jag att det var så för symptomen klingade av och försvann så gott som helt och ingen var gladare än jag över att bli människa igen. Ingen yrsel, inga röda och känsliga ögon, ingen dimsyn, ingen värk, ingen överdriven trötthet, inga overklighetskänslor, inga problem med att fokusera… Men nu kommer det igen, i typ samma ordning som sist och det värsta av allt är det som jag beskrev i ett annat inlägg, att jag inte kan… nej vet ni, jag kopierar rakt av:

“…det är som att jag har dimma i huvudet, distanserad från allt runt omkring, trögtänkt, svårfokuserad och i samtal med någon är det som att jag är närvarande men ändå inte. Det känns som att jag ser förbi personen fast att jag tittar på den, som om ögonen inte vill ställa skärpan rätt eller om det är hjärnan som inte kan sortera intrycken, jag vet inte…”

Skov?! Jag ger mig fan på att det är något neurologiskt trots allt. Jag har en läkartid som väntar i juli och då känns det bra att kunna säga allt ovan. Jag ÄR inte psykiskt sjuk, det är något annat i min kropp som inte stämmer.

Jag antar att detta får bli mitt bidrag till bikten 24 timmar. Tack så mycket för era, har läst dem alla och…ja… kram… ni fina, fina människor där ute! ♥