Heltidsarbete och småbarn
Helgen rusade förbi och vips så var även veckans första jobbpass avklarat. Dagarna går i ett! Snart har ett år passerat sedan jag började jobba heltid vid sidan av företaget och jag har redan hunnit springa mig rent snurrig i ekorrhjulet alla pratar om. Som (enbart) egenföretagare upplevde jag aldrig just den stressen. Stressen i att lämna och hämta barn, handla mat, laga mat, städa, umgås, lägga barn… Ja, alla vardagsmåsten som avlöser varandra utan paus.
Båda alternativen har sina för- och nackdelar. Jag trivs med den relativa tryggheten som en anställning ger, att jag vid arbetsdagens slut känner att jag gjort vad jag ska och då bara kan släppa allt och gå hem, vetskapen om att det i slutet av månaden rullar in si och så många tusenlappar på kontot, kollegorna att bolla med… att få vara del i ett socialt sammanhang, ett team. Det är härligt och något jag mår bra av. Samtidigt saknar jag friheten att vara min egen chef, att kanske behöva jobba mer men kunna bestämma själv när. Att kunna styra över min egen tid! Framför allt saknar jag att slippa lämna mina små barn tidigt, tidigt och hämta dem sent, slippa skynda-skynda-skynda på dem innan solen gått upp för att jag inte ska komma för sent till jobbet, vända ryggen åt min dotter (som egentligen vill ha fler kramar i hallen på förskolan) för att snabbt rusa i väg för att alldeles flämtande och svettig komma på pricken i tid som vanligt. Inga marginaler här inte. Tipspress. Pust!
Jag saknar att slippa stressmomentet med VAB, diskussionen om vem som ska vara hemma – för vem har egentligen mest på jobbet? Det dåliga samvetet som dyker upp, både gentemot arbetsplatsen och barnen. Känslan av att sätta kollegorna i sticket VS känslan i magen när man lämnar sin älskling på förskolan trots att man innerst inne vet att hen skulle må bättre av att få en lugn dag hemma, med mamma eller pappa. Vi lämnar barnen innan vi går till jobbet och hämtar dem efter att vi har slutat vilket gör deras arbetsdag längre än vår. C är två år… nej, det känns bara fel allting!
Dygnet har tjugofyra timmar. Åtta av dessa bör vi sova, åtta-nio timmar spenderas på jobbet, sju timmar återstår och här ska vi lyckas klämma in livet. Det viktigaste. Ungarna behöver dessutom mer sömn än oss vilket gör att timmarna tillsammans med dem halveras till typ tre-fyra. Varierar så klart men ni fattar. Ibland undrar jag vad fan vi håller på med, vad denna livsstil kostar, vad vi förlorar… Jag tänker att man borde sänka anspråken, sälja bostadsrätten och hyra billigt nånstans men samtidigt vill man ju ha lite mer, lite bättre, ja man vill framåt… så är det ju! Jag hoppas att vi lyckas hitta balansen som funkar för oss, i vår familj. Det är nog det allt handlar om, balans.
Är det realistiskt att två småbarnsföräldrar jobbar heltid samtidigt?
♥
