Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen

Usch, det här fotot tog jag när Casey låg på intensiven i höstas. Här ligger han inbäddad i en sjukhussäng i massor av noppriga sjukhusfiltar för att han frös så fruktansvärt. Uppkopplad till tusen monitors. Anledningen till att jag tog det här fotot var att det var så STARKT. Hela min kropp värkte, fysiskt värkte, av kärlek till Casey. Trots att han här ligger och sover, så höll han mig i mig. Hårt hårt hårt. Vi håller alltid varandra i händerna, eller har en hand på den andra, när vi sover. Men aldrig så hårt som han höll i mig då.

Det är sorgligt, men ibland behöver man påminnas över hur skör vardagen är för att man ska uppskatta små saker som att hålla den man älskar i händerna.