Uppdaterad personlig text

Jag har bloggat om kost och träning sedan jag startade min första blogg år 2007. Efter ca 10 år med ångest till träning, kost och min kropp (det komiska är att andra -framförallt killar- hade åsikt om min kropp redan på högstadiet innan jag själv fick det..) så har ortorexin gått över till bulimi. Nu jobbar jag med mig själv, med hjälp av en ätstörningsmottagning sedan hösten 2013, för att hitta en sund balans mellan dessa 3 ”ting”. I slutet av september 2014, blev jag friskförklarad från bulimin. Men trots friskförklaring är man ytterst sällan i hamn, så därför släpper mottagningen iväg varken mig eller någon annan förrän ca 6 månader efter friskförklaring. Istället för att gå dit 1gång/veckan så behöver jag bara gå dit 1 gång varannan vecka

Att till slut ha insett att jag behövde professionell hjälp och att skaffa det är det bästa jag någonsin har gjort, men det har också varit den absolut jobbigaste tiden i mitt liv. Kan säga att det har varit värt VARJE sekund som jag har varit i botten.. för det SKA vara jobbigt att lägga om ett beteende. Vid min sida har jag haft otroligt många nära och kära som stöttat mig, och inte minst min underbara sambo som har det absolut största tålamodet som man kan ha. ♥
Anledningen till att jag valt att vara öppen med mina ätstörningar sedan några få månader tillbaka, är att jag önskar att jag kan hjälpa någon annan med min historia. För INGEN ska behöva leva år efter år med ångest till kost, träning och sin kropp.
Visst, jag har kommit en förjäkla lång bit på vägen och är enormt stolt över mitt arbete (något som min kbt-psykolog bankat in i mig i ett år att jag måste vara ), men är som sagt inte riktigt ”där” än. Befinner mig liksom precis i slutet på en mellanfas/början på den 3:e och sista fasen. Kan fortsätta att skriva en halv roman om tankar och känslor, men väljer att avsluta här. Det kommer ju bara att bli bättre

Är det något ni undrar över så tveka inte att fråga!

Vill ni läsa mer, klicka HÄR.
Vill ni läsa i webartikeln som Västgötabladet gjorde, klicka HÄR.

Puss på er! ♥

Ps.
Till er som funderar på att skaffa hjälp -tveka inte! Jag tvekade i 1,5 år. Prata med någon du känner att du kan lita på – partner/förälder/syskon/kollega/chef/vårdcentralen/vem-som-helst.. ta STEGET! Steget mot ett bättre mående som inte styrs av hjärnans fixering av kropp, mat, våg, måttband m.m. Slit er loss från dessa jävulska klor. Och som sagt – det ÄR och SKA vara jobbigt att jobba med sig själv, lägga om sitt beteende m.m. MEN! Till skillnad mot detta mående och det tidigare fängslande måendet är att det bara kommer att bli bättre, istället för att stå och slira i samma gamla hjulspår -dag efter dag, vecka efter vecka fyllda med ångest.

Ni som har varit där känner nog igen er i dessa bilder och texter.