Som sagt, det går i vågor

Det kan vända över en natt och det får mig verkligen att bara vilja sjunka genom jorden och sluta känna. Hur kan man känna sig på topp ena dagen och helt nere nästa? Jag lär aldrig förstå mig på det här hur mycket jag än vill och försöker. Jag vänder och vrider på hur det känns, hur jag ska få det att kännas bättre men allt känns som ett enda stort luddigt moln.
Jag ska försöka vända den här dagen till något bra men just nu känns det som en hel vetenskap. På något sett ska jag lyckas och jag hoppas verkligen denna dag kan bli en bra dag i slutändan. Ska till kuratorn vid 11.30 och att prata kan ofta hjälpa mig att tänka till, vända på saker och få det till något bättre. Passade bra att jag hade tid idag, tror jag behöver det.