Sång i kropp på villovägar 2013

Det är en särskild smärta, den då tumörerna växer i kroppen. För jag vet nu att det är därför. Att det är utvecklingen som känns. Och det känns. Så in i helvete.
Svartnar för ögonen. Allt omkring mig försvinner. Överkroppen sjunker ihop. Kroppen krymper. Den stumma buken. Ringaren från Notre Kvarnsveden. Har inte tänkt en tanke klart på två veckor. Konstant rus av morfin. Vaknar med en känsla av berusning. Vaknar med en känsla av att jag har gått vilse. Men det är precis här jag ska vara. Det är precis så här det ska kännas. Det har cancern bestämt.
Finns så mycket som jag vill skriva. Så mycket som jag vill berätta. Så mycket som jag vill göra. Men jag orkar inte. Inte nu.
Trubbel framför oss.
- - -
På söndag är jag ärlig i podcasten Värvet - en intervju som spelades in under mitt behandlingsuppehåll. Det går fortfarande bra att köpa min bok både här och där. Och det går fortfarande bra att köpa den här tröjan för att stödja Ung Cancers arbete.