Recensioner Juni 2014: Färgen på drömmar m.m

Titel: Kaninhjärta
Författare: Christin Ljungqvist
Serie: Fristående uppföljare: Fågelbarn

Handling: Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. De ser sig båda som den starka, den som bär den andra, den som har ansvaret. Sedan de var små har de sett sådant som andra inte ser, känt sådant som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.

Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppens hjälp närmar sig Mary och Anne ett svar.

De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande skilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd för att Mary ska ta livet av sig.

Kaninhjärta är en bok som jag köpte för en tjugolapp på bokrean och tänkte att jag nog aldrig skulle ha lust att läsa. Varför? kanske för att jag har haft sådan otur med svenska böcker och aldrig riktigt hittat någon som jag verkligen älskar.
Och nej, jag älskar inte Kaninhjärta, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tyckte om den väldigt, väldigt, extremt mycket!
Jag blev absolut chockad och positivt överraskad av hur mycket övernaturliga element som fanns med i den här boken, och hur otroligt bra författaren hade målat upp allt. Huvudkaraktärerna, Mary och Anne, blev genast väldigt viktiga för mig. Till en början blev jag arg för att Mary ständigt gick mig på nerverna och hon var precis den typen av person som jag aldrig skulle passa ihop med. Jag tyckte att hon var så självisk och elak och jobbig och dryg och bara så himla hemsk. Så för ett ögonblick tänkte jag "nej den här boken gillar jag inte." Men sen fick jag genast tänka om. Mary ska vara såhär. Hennes karaktär är såhär. Hon ska få mig att känna såhär. Och just därför gick mina tankar från "blä" till "omg den här boken och de här karaktärerna är fantastiska".
Böcker ska få mig att känna något. Om det är en bra eller dålig känsla spelar ingen roll, så länge jag får känna något. Och Kaninhjärta lyckades definitivt med det.

Betyg: 4/5

Titel: Färgen på drömmar
Originaltitel: Out of the Easy
Författare: Ruta Sepetys
Serie: -

Handling: New Orleans franska kvarter år 1950.
Sjuttonåriga Josie Moraine har en liten pistol fastspänd vid sitt högra ben, dold under kjolen. Hon är på väg från sitt ena arbete som bokhandelsbiträde, till sitt andra, som städerska på en bordell. Hon gör allt för att undvika blickarna hon får. Det är femtiotal i New Orleans, och Josie är dotter till en hora.

Josie längtar bort. New Orleans är hett, farligt och spännande - men inte för en ung kvinna som Josie. Hon vill lämna staden och börja studera långt därifrån. Men hon har inga pengar och inga referenser.

När Josies mor rymmer med en gangster och ett samband mellan maffian, moderns flykt och ett mystiskt döds-fall avslöjas, befinner hon sig plötsligt mitt i en otäck mordutredning. Drömmen om ett annat slags liv verkar mer ouppnåelig än någonsin.

Stort tack till B Wahlströms för recensionsexemplaret!

Jag fullkomligt älskade den här boken! Jag ville gärna läsa mer böcker som utspelar sig runt just 40/50-talet så ni kan ju bara föreställa er hur snabbt jag tackade ja är jag fick förfrågan om att recensera den här boken. Jag hade redan läst Ruta Sepetys tidigare bok, Between Shades of Gray, och var alltså redan bekant med författarens fantastiska skrivsätt. De som känner mig kanske vet att jag är rätt kräsen när det gäller översatta böcker. Jag har haft oturen att stöta på några riktigt oroväckande exempel där det sett ut som att texten har översatts i google translate. Så den oron fanns ju förståss när jag började läsa denna bok. Men jag oroade mig helt i onödan för att jag så nöjd med hur Lina Erkelius översättning gjorde Ruta Sepetys ord rättvisa.
Färgen på drömmar lyckades fånga min kärlek redan från första sidan där man genast får en skarp inblick på Josies svåra uppväxt och förhållandet till hennes mamma. Josie fortsatte vara en underbar karaktär att läsa om, och hennes karaktärsutveckling vävdes vackert in i historien. Ruta Sepetys har en talang när det kommer till att skapa levande karaktärer. Jag minns vartenda namn och känner så otroligt mycket för alla som presenterades på de här 348 sidorna.
Handlingen görs ännu mer intressant då ett mördarmysterium dyker upp i New Orleans. Det ena leder till det andra och Josie hamnar snart mitt i röran. Inte nog med det så kämpar hon för att komma in på college och vill inget hellre än att lämna sitt gamla liv bakom sig. Och där har vi också relateringsfaktorn. Jag relaterade väldigt mycket till Josies drömmar och förhoppningar, och kände att jag hade en vän med mig som förstod mig.
Färgen på drömmar är absolut en av de bästa böckerna jag läst i år och jag rekommenderar den starkt till alla!

Betyg: 5/5

Titel: Enclave
Författare: Ann Aguirre
Serie: Razorland (bok #1)
Svensk titel: -

Handling: New York City has been decimated by war and plague, and most of civilization has migrated to underground enclaves, where life expectancy is no more than the early 20s. When Deuce turns 15, she takes on her role as a Huntress, and is paired with Fade, a teenage Hunter who lived Topside as a young boy. When she and Fade discover that the neighboring enclave has been decimated by the tunnel monsters - or Freaks - who seem to be growing more organized, the elders refuse to listen to warnings. And when Deuce and Fade are exiled from the enclave, the girl born in darkness must survive in daylight - guided by Fades long-ago memories - in the ruins of a city whose population has dwindled to a few dangerous gangs.

Äntligen blev det av att läsa den här boken som stått på min bokhylla i över två års tid! Och jag måste säga att jag önskar att jag hade läst den tidigare för att den var riktigt bra och innehöll massor med härlig action! Jag gillade huvudkaraktärerna, Fade och Deuce, väldigt mycket och intresserade mig direkt av deras historia och levnadssätt. Jag uppskattade också att de redan var bekanta i början av boken, för att jag har läst så himla mycket "åh-vem-är-den-där-snygge-främlingen" i böcker på senare tid. Visst, de ogillade varandra rätt snabbt, men det är dynamik som jag uppskattade. Enclave är verkligen action-packad och de fartfyllda scenerna är mycket välgjorda och beskrivande. Även dialogerna är rika med personlighet och kaxighet.
Ni kanske frågar er varför boken då bara har fått 3/5 poäng av mig. Det beror faktiskt på en rätt löjlig sak. Det är något som händer i bokens sista halva som förargade mig väldigt mycket. Fade och Deuce gör ett val angående en annan karaktär som jag inte alls håller med om, och som var helt bortom både Fades och Deuces värderingar (enligt mig). Det är svårt att förklara utan att spoila, men jag blev bara väldigt arg på författaren.
Så tyvärr drog den lilla scenen ner på ett annars högt betyg.

Betyg: 3/5