myror i äpplet

ja, då var man alltså här igen. Mitt i denna gråa, heta, unkna stadsdjungel som så envist tycks kalla på mig så fort jag sticker hem, bara för att sedan stillsamt konsumera mig, en dag i taget, dagar som blir veckor medan jag undrar hur fan jag hamnade här igen, vad jag egentligen gör här. Varje morgon tar jag en cigarett och betraktar förundrat hur detta betonglandskap vaknar till liv. Det är som om luften börjar vibrera, och plötsligt fylls gatorna av jäktande små människor, beslutsamma, medvetna människor, med så många tider att passa, så många drömmar att uppfylla, så många planer, ärenden. Det känns som en stor, varm myrstack, med oupphörliga strömmar av kroppar som möts och skiljs och är påväg. Det går så sjukt fort allting. Ingen annanstans går det så fort. Tiden rinner mellan fingrarna med en sådan hastighet att man knappt hinner uppfatta det. Kl 6 börjar det, sedan pang, som ett slag i skallen, och sedan är det kväll. Så febril och förledande är världen som tornar upp sig där ute och jag känner hur jag sugs in i den, fastän jag inte fattar hur. Försöker läsa böcker innan jag somnar men kan inte koncentrera mig. Tänker att jag inte förstår hur man vilja kan bo här, men än mindre hur man sedan kan flytta härifrån, vilket är precis lika motsägelsefullt som det låter och även som allt annat här är. Jag kan förklara nån gång. Kanske

Imorgon åker jag till miami, vilket kommer att bli mkt intressant. tänkte försöka plåta en massa snygga tjejer while at it!