det bara fortsätter

sitter här på mitt lokala kaffehak som blivit lite av ett andra hem när jag behöver surfa, svarar på mail och käkar en himmelsk citronkaka. det är så sjukt skönt att få vara stammis nånstans igen. efter att ha bott i en resväska i snart ett år känns det verkligen som en ovärderlig lyx att ta cykeln hit på morgonen, koppla upp mig och käka en lång frukost och sedan cykla vidare till nån casting eller hänga med en vän – eller också till studion, som jag genom något sorts magiskt under har fått tillgång till. att kunna gå ut och dansa när jag vill, i ett par timmar eller tills natten tar slut och jag inser att jag har grejer att göra, ta cykeln hem i morgonsolen med en ljummen vind i ansiktet, trötta ben och ett hjärta som bara sjunger. få däcka i min alldeles egna säng som är så gudomligt skön. vakna till ljudet av glada barn på gården, ligga och dra mig i vita prassliga lakan och sedan göra om allt igen. vaga antydningar av rutiner börjar än en gång ta form och leta sig in i mitt liv och jag bara älskar det. även om sommaren lider mot sitt slut och berlin börjar bli kyligare redan, känns det för mig som om den bara just börjat, och jag vet att det inte kan vara förevigt, men ett litet tag till kan det. bara ett litet tag till, och sedan är jag redo att åka ut i världen igen, leva det där andra livet igen, för den här gången kommer det att bli annorlunda, så annorlunda – jag vet det, känner det redan.