SAMBA NOIR

den här bilden säger mig allt om min senaste tid,
Er kanske ingenting. får mig att tänka på ord
sagda av legendariska fotografen diane arbus;

lately i've been struck with how i really love
what you c a n ' t see in a photograph.

en del av Er kan läsa förvånansvärt väl mellan
raderna, det slår mig ofta, - & jag är Er så tacksam för det.
det är fint. och för resten är det väl lika sant, som det också sägs,
att allt ligger i betraktarens öga. i betraktarens själ,
som med allt. vad vi väljer att se; en spegling av oss själva.
det Ni inte ser, i färgerna bakom det svartvita, bakom huden och bortom en av de vackraste
platserna jag någonsin haft lunchmöten; högt upp bland risfälten utanför ubud på bali, är att jag just motvilligt lämnat en säng, en annan hud, ett möte av ett annat slag. att vi har samtal där, sittande på kuddar runt bordet
där som det är så andlöst vackert, - som får oss att både skratta och gråta mellan vin & lawar. hur jag älskar mina krigare, innerligt och förbi arbete.

det Ni inte ser i varken den första bilden, eller den andra, tagen i frustration hemma under baldakinen; är hur jag sedan dess har fått ett oavsiktligt lite för hårt slag rakt i solarplexus, i nattligt & daquiridränkt på-lek-slagsmål gått aningen långt, - & hur det, precis som i musikens text, fick mitt bröst att tappa sin kompass, - & mig att bli varse att den verkligen finns där, starkare än någonsin där, med nålen stadigt riktande min alldeles egen väg. och att även när den darrar, söker svajigt en stund, så litar jag på den nu.
jag undrar om några av Er därute fortfarande känner Er vilsna, som i Era brev. jag vill så gärna ha sagt till Er att det är sant som det sagts på så många språk och så många sätt; att när något tar slut i ens liv är det för att något bättre väntar. mitt liv väntade på mig. Ditt liv väntar på Dig. Din film. filmen om Dig. bara Du kan fylla den med de bilder Du vill se sedan, när Du tittar tillbaka. ser om. och vad andra ser i de där bilderna, kanske är det
bara viktigt om det betyder något för Dig, - om det för Dig vidare på Din väg, om det får Din kompassnål att darra till och riktas rätt.

’.. my body loses tiredness
my lip trembles smile
my chest loses compass
my eyes know where to go..’

toco - samba noir


med kärlek,

h

➸♡➸

the first photograph tells me everything about my past time,
You perhaps nothing. makes me think of some words
of legendary photographer diane arbus;

lately i've been struck with how i really love
what you c a n ' t see in a photograph .

some of you read surprisingly well between my lines,
that occurs to me often - and i'm so grateful for that.
it’s beautiful. and as for the rest, it’s as true, as it is also said;
that everything is in the eye of the beholder. in the viewer's soul,
as with everything. what we choose to see; a reflection of ourselves.

what you can’t see, in the colors behind the black and white,
behind the skin and beyond one of the most beautiful
places i've ever enjoyed lunch meetings ;
high up in the rice fields outside ubud in bali, is that i’ve just
reluctantly left a bed, the touch of a skin, a meeting of a different kind.
we have conversations, seated on cushions around the table
there where it is so breathtakingly beautiful,
- that makes us laugh and cry in between wine & lawar .
how i love my warriors, devotedly and way beyond the work.

what you can’t see, neither in the first image,
nor the others, taken in frustration at home under the baldachin;
is how i have since received an unintentionally too heavy blow
smack in the solar plexus, in darkling & daquiri drenched night
and a play-fight gone somewhat far - and how, just as in the samba
noir lyrics; got my chest losing compass,
- & got me aware that it is even really there,
stronger than ever there, with the needle steadily directing
my very own way. and that even when it trembles,
searches shakily for a while, - i trust it.

i wonder if some of you out there still feel lost,
like in the letters you sent me. i want so badly to convey to you,
that it is true what has been said in so many languages ​​and so many ways;
that when something ends in one's life, it is because something
better awaits. my life was waiting for me.
your life is waiting for you.

your movie. the movie about you.
only you can fill it with the images you want to see later,
the stills when you look back.
and what others see in those pictures, - perhaps that's just
important if it means something to you,
- if it takes you further on your way,
if it makes your compass needle tremble
and align.





±

image n°1 | sara shoots me in the terraced rice fields, ubud
image n°2 & 3 | selfportraits | © hannah lemholt photography