Varit hos psykiatrikern idag

Från att jag vakna så har jag varit på gränsen till tårar. Känner mig ledsen och slut. När jag satt i väntrummet på den affektiva mottagningen i väntan på psykiatrikern så var tårarna nära, ögonen vattnades.

Tack och lov så var det en bra läkare. Hon ställde många frågor vilket jag tycker är bra, kan i och för sig vara jobbigt också. Men detta gör ju att hon kan lättare förstå och då lättare hjälpa till. Hon berömde mig för en del saker och det är ju kul. Men samtidig så har jag så svårt att ta emot beröm, har svårt att känna stolthet över mig själv. Visst jag tacka men det kändes konstigt.

Hon kunde se att jag kan ta fram en otrolig styrka i mig själv och att den kan vara användbar i arbetslivet sedan. Jag berätta att jag bara en dag bestämde mig för att sluta med Stesolid, och även fast jag hade världens abstinens så gav jag inte upp. Jag har såna ljusglimtar då och då i livet. Jag är ju en envis person av mig och har alltid varit det. Så jag ska inte glömma att jag har en otrolig styrka inom mig och som jag får försöka ta fram mer och mer.

Som sagt ADHD behöver inte vara något dåligt. Det finns många saker man kan vända till något riktigt bra. Det gäller bara att veta hur och vad. Hon tyckte att jag kommit en bit på väg. För det mesta så ser jag inte min ADHD som något negativt. Men det kan vara att min energi och ork tar slut snabbt och det då blir kaos i skallen, som känns riktigt jobbig. När man har så många tankar i skallen att man inte ens vet vad det är för tankar, då ser jag det negativa. Men annars att man kan ha en jävla drivkraft och inte ger upp, påhittig, envis, strukturerad mm det är bra sidor. Men det kan dock ta lite tid innan man blir strukturerad men man ska veta att det går. Vore det inte för mina listor och att verkligen ha ordning på saker och ting så skulle det vara betydligt mer kaos i min hjärna.

Jag är nu sjukskriven till sista januari. Jag kommer att ha ett återbesök till henne i december. För att prata vidare om vad som hände 2009. Det var året det var total kaos. Intoxer, separation, inläggning, manisk mm. Hon ville prata om att jag varit manisk, antar att hon vill utreda om jag är bipolär. Vet inte vad jag känner kring det. Jag var manisk en gång sen så har det inte hänt mer. Men det är väl bra att vara noggrann. Läkaren fråga om jag ville stå på någon medicin som bara hjälper till att jag känner mig mer stark, så att jag lättare kan hantera saker och ting. Jag sa att jag vill fundera på saken. Så vi sa att vi pratar mer i december och så får vi se vad jag känner då.

Just nu så känns det bra att läkaren var bra men känner mig fortfarande låg. Gör det varje dag men till och från. Jag vet att skulle jag gå på promenad varje dag så skulle livet kännas lite lättare och bättre. Så jag vet inte varför det ska vara så svårt att ta tag i att gå. Vet att det var lättare då jag träna med min PT 3 dagar i veckan och nu så har det blivit lite glest. Ska träna med henne på tors så hoppas på att vi kan boka fler gånger per vecka så jag verkligen kommer igång….