Otyget plagiering
Öppet brev till alla fantasilösa företagare
Idag fick jag lov att bli lite ledsen. Igen.
För att stora företagare trampar på små som försöker leva på sitt skapande och sin kreativitet. För att de saknar egen fantasi? Eller för att de är lata? Eller kanske helt enkelt för att de vill tjäna pengar på någon annans bekostnad?
Jag skulle verkligen vilja veta skälen bakom besluten att helt fräckt (och uppenbart) stjäla det som någon lagt ner sitt hjärta i. Hur motiverar man det på ledningsnivå?
I tider där det så fint pratas om CRS (Corporate Social Responsibility), så verkar det inte innefatta designers och konstnärer konstigt nog.
Eller vad sägs om det här? Same same, but diffrent? Till vänster från Bloomingville SS14 och till höger skapad av Camilla Brøyn redan 2009.
Eller det här?
Kudde av Kristin Erseus och extremt lika mönster på bland annat en mugg från Hemtex.
Båda dessa formgivare finns hos Nordic Design Collective och det var via Maria som driver sajten som jag såg det här inlägget idag.
Bilder via Nordic Design Collective
Frågan är så klart komplicerad, det finns inspiration och trender som kan leda till liknande produkter. Men ibland är det också ganska enkelt.
Företag är skyldiga att göra en omvärldsanalys. Man kan inte bara sticka huvudet i sanden och hävda att det är en egen idé, när det så uppenbart INTE är det. Och varför helt enkelt inte inleda ett samarbete med formgivaren istället. Något som jag är övertygad om att alla skulle tjäna på.
I en artikel i GT pratas det om att det även stjäls friskt från studenterna på designutbildningar. Vad skapar det här beteendet för känsla och syn hos de som sedan ska fortsätta det nordiska designarvet? Kommer studenterna att ge upp innan dom ens försökt? Vilka ska företagen då stjäla idéer från!?
Nä låt 2014 blir året då företagen slutar upp med att i det långa loppet förstöra för sig själva och inser vikten och nyttan av att använda sig av det kreativa kapitalet som vi har i dessa fantastiska formgivare på ett vettigt sätt.
