Tack!

Jag har inte vetat hur jag skall fortsätta efter mitt förra inlägg. Men jag kan börja med att skriva tack för all den fina respons jag fått.. Inlägget har legat i utkast i flera månader och jag har klurat fram och tillbaka, pratat med J om vad han tycker, han har stöttat mig och sagt att det är mitt beslut. Jag har pratat med några få vänner som fått läsa innan. Är det för utelämnande och privat? Jag har känt ett starkt behov av att publicera, men en stor rädsla att delge så många, för mig, främmande människor, något som är så otroligt känsligt för oss. Det finns människor som jag inte alls unnar att läsa min text, som jag inte vill skall få ta del av en sådan sak, men så föll tankarna ständigt tillbaka på de människorna som befinner sig i just den resan här och nu. KLICK, sade det och så var det blottat. Och jag ångrar det inte en sekund.
Responsen har varit enorm! Både här i bloggen, via mail, instagram och privat. Och jag är så himla glad om jag har fått någon människa att finna tröst i min text, att finna hopp, att känna tacksamhet och kanske t.o.m. öppnat ögonen på någon som tänker till en extra gång innan personen slänger ur sig en "är det inte dags för er snart"-kommentar till höger och vänster. Det KAN träffa en person som försöker, försöker och försöker, men ständigt får gå med rädslan och längtan efter ett barn. En sådan kommentar kan göra fruktansvärt ont, även om det aldrig är tanken från början.
Jag skulle kunna mala på i evigheter, men jag känner att jag har har berättat min historia för er. Och ikväll kommer jag sätta mig och svara på alla fantastiska mail jag fått.. Jag har haft jordens skrivkramp innan, så känslosam att jag saknat ord. Önska jag kunde svara på varje liten kommentar jag fått, men ni skall veta att jag är så tacksam.
Sedan vill jag avsluta med att ge alla er fina människor som gått igenom eller framförallt går igenom detta helvete här och nu en stor och varm kram, ni är SÅ starka! Låten nedan grät jag till om och om igen medans vi försökte och gör än idag när jag hör den, men den gav mig ändå hopp. Se videon, bara gör det..

"Sometimes it's hard to conceive, With all that I've got, And all I've achieved, What I want most Before my time is gone, Is to hear the words -I love you, Mom."