När snoppen ramlar ut

Jag VET att man ska vara tacksam när man får presenter. Men jag har skrivit det förut – ibland är det svårt…

Dåren var ju med på raggarträff för ett par veckor sedan och då köpte han en present till mig. Som vanligt så var hans present lite speciell… Jag fick nämligen en kapsylöppnare.

Som ser ut så här:

Suck…

Jag var i godisbutiken när jag fick den så jag tackade så ”hjärtligt” och lade i från mig den i nagellacksstället, men kom på att där kan den ju inte ligga till allmän beskådan… Så jag ställde den på pallen bakom kassan där den inte skulle synas.

Trodde jag…

Nästa kund som kommer in sätter sig på huk framför lösgodiset och ska börja plocka när hon brister ut i skratt och frågar om jag har leksakerna med mig till jobbet…

Smart!

Det första man ser när man ska sätta sig och plocka godis är en snopp…

Jag flamsar, tramsar och försöker mig på en förklaring men ger upp, tar snoppen och slänger ner den i min väska istället.

Där ligger den i tryggt förvar ihop med min datorladdare och lite annat smått och gott i några timmar. Tills det kommer in en äldre herre i butiken som tar god tid på sig att plocka sitt godis. Så jag tar upp datorn för att svara på lite mail medan han plockar.

Tusan – batteriet på datorn är slut så jag drar upp min laddare ur väskan…

Och ut far även snoppen… Och rullar iväg längs golvet och lägger sig väl tillrätta vid fötterna på den godisplockande herren.

Han böjer sig ner och plockar upp den, tittar på den, tittar på mig och säger lugnt: ”Jag tror visst att du tappade något… För inte är den min i alla fall….”

I mitt sinne mördar jag Dåren sakta och plågsamt men ler sött mot den godissugne herren och säger lugnt ”ja, den är lite rymningsbenägen” och tar emot den och stoppar den långt ner i väskan.

Någon som har något tips på långsamma och plågsamma mord på Dårar?