Jag har under en längre tid tänkt att jag ska börja skriva på bloggen igen, och nu har jag till slut tagit mig i kragen och gett det hela ett nytt försök.
Otroligt mycket har hänt sen jag skrev det senaste inlägget här, bland annat så har jag tagit studenten, börjat på Helsjöns Folkhögskola där jag studerar musik (går andra året nu), jag har även börjar spela dragspel med ett glatt folkmusiksgäng här i Hajom.
På gården har vi välkomnat baggen Enok och hans harem på sju tackor, samt Olof och hans fyra hönor. Vi har tagit farväl av en höna som gick bort av okänd anledning och även min fina häst Wallmo, som efter 25 tappra år fick ett akut kolikanfall och någon form av hjärnblödning. Det var tungt att behöva ta farväl av henne, men i och med att hon levt många sköna år kändes det ändå naturligt och rätt.
Var gång min syster Elisabet ska ut i stallet, eller pratar om att rida känner jag dock hur det sticker till i hjärtat av saknad och längtan efter häst. Att rida och pyssla om en häst man tycker om och känner väl, är trots allt något av det bästa som finns. Åtminstone enligt mig.