Tack, 2013

2013 var året som jag inledde med en främmande nyårskyss nere i Småland och ett löfte om att våga. Det är året då jag lade mig på operationsbordet med ett hårt bultande hjärta, satsade på skolan till max, ordnade en fast anställning, gick på mitt livs första dejt (spydde efteråt), blev befriad från min tandställning, gick på studentskivor, konserter, upptäckte ny musik, tatuerade mig och började frukta dagen med stort D - studenten. Det var den dagen som gjorde starkast intryck på mig; dagen som fick mitt hjärta att blöda som aldrig förr.
Jag handskades med mina känslor bäst jag kunde. Till en början blev det en hel del alkohol och nikotin men sedan ersatte jag skiten med diverse spontanresor. Först runtom i Sverige, sedan London och slutligen Paris. Det hela avrundades med att jag slutade fly mina känslor och tog itu med dem. Jag skrev och skrev och skrev och det hela resulterade i en bok.
2013 var året då jag dansade, satsade, skrattade och grät som aldrig förr. Året då jag knöt nya band och klippte gamla, kom in på min drömutbildning, spenderade alla mina ihoptjänade pengar och försatte mig själv i knepiga situationer på grund av ett nyårslöfte som jag tog på blodigt allvar.
I stort var det varken ett lyckligt eller olyckligt år. Det var året då jag föll isär, det var året då jag lappades ihop. Det var 365 dagar som bjöd på känslor i alla former med dess toppar och dalar. Om det är något jag känner efter årets slut så är det att wow, vad jag har fått smaka på livet. Mycket tack vare att jag har vågat drömma stort, satsa högt och öppna upp mitt hjärta för andra människor. Jag har vågat försätta mig själv i knepiga situationer, skämt ut mig, lyckats men också misslyckats. Det är först nu jag inser att det där nyårslöftet som jag tog på så dödligt allvar nog egentligen var det enda som någonsin har fått mig att leva.
Nu laddar vi om, 2014. Aldrig någonsin ska jag bli den där fegisen igen och aldrig någonsin ska jag bygga upp en bild av att livet är perfekt i mitt huvud. Livet är vad det är och det är en jävla åkur, men nu fan kör vi!