Min hjärncell

Mina föräldrar var lite lustiga i jul och gav mig en julklapp med en etikett där det stod "Som stöd i de fortsatta studierna" och så var det en gosedjurs-hjärncell, haha. Väldigt roligt mamma och pappa! Jag har visat den här bilden för några kompisar men det är bara mina apotekarkompisar som tycker att det är hysteriskt kul och det är väl antagligen för att normala människor inte ser att det här är en hjärncell haha. Man tappar greppet om vad som är universitetsutbildning och vad som är allmänbildning.

I höstas var jag hemma en helg och då gick jag ut med en kompis och massa av hennes jobbarpolare. Vid ett tillfälle pratade de om en gång när en tjej skickade ett glas i backen och så stod de och skrattade lite åt hur otroligt mycket glaset gick sönder och så var det en som sa "Ja! Varenda mikrokromosom i det där glaset gick sönder!" och alla fortsatte garva. När han nämnde kromosom slutade jag skratta och tittade runt mig för att hitta någon att himla med ögonen med men jag insåg att jag var helt ensam i min värld. En kromosom är enkelt förklarat en väldigt tvinnad DNA kedja, glas har inte DNA, glas har inga gener, glas lever inte. Kände mig alldeles för nördig i det sällskapet, men jag tycker faktiskt att alla borde veta att det inte finns några kromosomer i glas haha.

Hur som helst så har ju mamma och pappa förstörd min image här i Uppsala eftersom jag fått för mig att min hjärncell måste vara med när jag pluggar och jag ger mig fan på att den kommer åka med i min väska som maskot när jag ska till tentorna....