Omplacerare

Måndag igen. Brukar inte känna någon speciell fasa över måndagar men det kanske beror på att mitt studentliv inte innebär början på en hård arbetsvecka när det blir måndag. Nu när jag jobbar så kan jag dock känna lite matthet inför en ny arbetsvecka. Jag har varit på mitt jobb i fyra veckor nu och det är ett stort apotek, börjar känna mig lite avtrubbad, känner att jag aldrig kommer hinna åstadkomma det som jag hade som mål att göra när jag började jobba där i juni. Den här veckan är chefen på semester och en annan farmaceut är på plats och håller läget under kontroll. I fyra veckors tid har jag städat, sorterat, ordnat upp, byggt hyllor och kampanjbord (har såklart jobbat med egenvårdsrådgivning också) och så kommer den här inlånade tjejen idag och föreslår att vi ska bygga om i butiken. Jag kände hur jag visade ungefär lika stor entusiasm som en sten ute i skogen, det börjar kännas som att jag jobbar med att flytta saker mellan två olika positioner dagarna i ända. Men det var bara att ta ett djupt andetag och ta tag i det hela, så idag har vi möblerat om igen. Hoppas chefen gillar det, om jag måste göra om allting på måndag får jag nog ett psykotiskt utbrott.
Om jag får ett psykotiskt utbrott ska jag springa ner och krama kossorna på järvafältet som jag promenerade förbi igår. Min promenad var en powerwalk på en mil. YES, då fick jag det sagt!